Åska i januari!

Vi börja med att önska eventuella läsare en god fortsättning på det nya året. Jag har varit ledig så gott som hela julen och tagit det väldigt lugnt tillsammans med familjen. Något som dock har smärtat i mitt hjärta lite under den här tiden är mitt sy- och pysselrum. När det ska städas i det här hushållet ska det gärna ske snabbt och effektivt. Det betyder allt som oftast att allt möjligt jox humpas in i mitt stackars pysselkryp-in. Sedan får man beträda området med höga knälyft och gärna en hjälm. Okej jag överdriver väl liite.

Nåja, inget ont som inte har något gott med sig heter det ju. Ett par dagar in på det nya året bestämde jag mig för att röja lite i röran. Gissa vad mycket roligt pysselmaterial jag hittade! Massor med roligt pärlpyssel som bara låg där och väntade på att få komma ut i ljuset. Nu har jag gjort massor med halsband och lite örhängen att visa upp och lägga ut i webbutiken. Först ut är två halsband som fått de beskrivande namnen "Blixt och dunder" och "Ett stilla regn".

Ett stilla regn

Blixt och dunder

 Imorgon när det rätta ljuset kommer tillbaka igen ska jag fortsätta fota resten av de nya smyckena.

Pysslet med åskhalsbandet fick mig att reflektera över detta väderfenomen. Jag ser på det med skräckblandad förtjusning blandat med lika delar kärlek. När jag var liten var jag livrädd för åskan. Vi spenderade somrarna i Tornedalen och det är som att åskan är extra hård och seglivad där. Mammas moster Elsa var en en gumma med krut i på många sätt men när åskan gick sprang hon ut till en för ändamålet uppställd bil på gården där hon satt i tryggt förvar och väntade ut ovädret. Jag kan också minnas fragment av historier som berättades varje gång åskan gick om någon bekants bekant som råkat ut för en så kallad åskboll. Hu. Det var skräcken.

Åskan och kärleken är ett annat kapitel i boken "Maria och åskan". Sommaren när vår Oskar föddes var en riktig kanonsommar med sommartemperaturer och solsken från början på Maj. Även dagen då vi kom in till Sunderbyns sjukhus bjöd på högsommarvärme. När så det lilla livet kommit till världen och jag som bäst satt och smaskade på en Sverigebakelse (6:e juni som det var) kommer en barnmorska in och säger:
- Herregud vilket väder! Har ni hört? Det har åskat hårt i flera timmar.
Vi hade såklart inte hört något men vi visste på en gång vilket av våra förslag på pojknamn som hade vunnit, det är klart att nykomlingen hette Oskar. Vi hade alltså döpt vår son efter en mina stora rädslor, det var bara att bestämma sig för att sluta vara rädd för åskan efter den dagen. På samma sätt som Oskar gjorde entré i jordelivet  till buller och brak lämnade min mormor det samma till samma naturens slagverksorkester. På hennes begravningsdag hängde svarta moln tunga över Muodoslompolo. När vi alla satt i kyrkan brakade ovädret lös och vi såg blixtarna avlösa varandra genom kyrkfönsterna

Nu till förtjusningen. Sommaren 2014 var vår första sommar som stugägare. Den bjöd på ett helt fantastiskt sommarväder. Vi blev även bjudna på ett par rejäla åskväder. En söndagseftermiddag gick åskan så hårt så elen slogs ut och vi blev strömlösa i flera timmar. Vi tände ljus och en brasa och tittade efter blixtarna på andra sidan älven. Riktigt mysigt. Att vi inte kunde laga mat eller gå på toaletten var inget vi led av, paniken kom krypande först när jag insåg att batteriet på mobilen höll på ta slut. Hihi.

Ojoj, det som skulle bli ett kort inlägg om halsband blev ett långt inlägg om känslor i samband med meteorologiska fenomen. Så det kan gå.

God måndag på er och trevlig helg!

Maria