En varm tröjtrio

För ett par år sedan påbörjade jag ett litet stick- och virkmaraton som gick ut på att jag skulle sticka eller virka ett plagg till alla barn i den närmsta släkten. Det visade sig att det var ganska många barn som kunde räknas in i den kategorin och de har  till och med blivit fler sedan jag började. I veckan blev jag klar med etapp åtta. Det blev den sista i en trio likadana tröjor till tre barn som går i samma förskoleklass. Den första började jag med i somras och mitt mål var att alla skulle vara klara innan skolan började i höstas. Man överdriver inte om man säger att jag missade min deadline en smula. Alla tröjor är stickade i Raggi med mönster i restgarner i olika ullgarner. Mönstret jag använt är från Järbos hemsida, det heter kort och gott Isländsk tröja (nr.91007). Det var ett bra mönster, lätt att följa och jag lärde mig mycket av att sticka tre likadana efter varandra, man fick chansen att förfina tekniken hela tiden men jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag är skitless på det mönstret nu. 

Den första hade blå botten. Jag var så ivrig på att få ge bort den så att jag glömde fota den i helt färdigställt skick. Här hänger alla trådar ute i det fria och väntar på fästfest.

Nummer 2 fick en mörkgrå botten.

Trean fick en plommonlila botten.

Nu kör jag vidare med etapp nio som blir en virkad mandalainspirerad spetskofta i jeansgarn.

/Maria

Pysselutmaning (hjälp!)

Jag har funderat på det här med allt jox jag släpar hem från loppisar för att antingen använda i befintligt skick eller göra om till något annat. Jag släpar hem ganska mycket som kan placeras i "bra att ha"- och "ska fixa till någon gång"-facken. I mina skov av pysselhybris så har jag tänkt att allt som finns på loppis borde gå att göra till något annat, mer eller mindre användbart, på något sätt. I veckan gjorde jag slag i saken och påbörjade ett experiment för att testa min teori. Jag skickade in min inte ont anande familj på Röda korset med en hundralapp i näven. Ordern var: köp vad ni vill så ska jag pyssla till.

De kom ut efter några minuter med pillemariska leenden och en skramlande väl hopknuten påse i näven som jag absolut inte fick öppna förrän vi kommit hem.

Fnissandet fortsatte när vi kommit hem och det var dax att öppna. Här är innehållet:

• En orange plåthink, väldigt liten.
• En förpackning dekorationsstenar, typ krossat glas. Lika orange som hinken.
• Två mörkgröna tofsar.
• Ett dominospel i träask.
• En bågformad vas. Ful.
• En ljuslykta i marmor.
• En visp i plast. 
• Ett A i trä.
• En virkad spetsduk.
• Fem fina knappar med ankare på.
• En tålamodstränande relik från 80-talet. 
• Fem gröna äggkoppar i äkta plast.

När jag öppnade påsen blev jag förfärad. Vad hade jag gett mig in på? En påse skrot och skräp för hundra kronor! Jag tänkte ge upp innan jag ens börjat.

- Ska bli kul att se vad du gör med vispen, kluckade delar av min "fanclub" och det fick igång min tävlingsinstinkt. Jag skulle minsann inte ge dem något att flabba åt.

Nu har påsen med det brokiga innehållet legat på en central plats i hemmet (på köksbordet, väldigt praktiskt) och jag har kikat ner i den några gånger om dagen och börjat spinna på lite idéer. Jag tror nog jag skulle kunna komma i mål ändå, om det inte vore för den där förbenade vispen.

Fortsättning följer....

Maria

Mitt liv som ekorre

Hej igen!

Nu börjar vårsolen titta fram (kanske inte just idag då, idag är himlen mer gråvit i bästa chabby chic-stil) och man känner hur livsandarna börjar återvända till kropp och själ. I takt med att det blir ljusare börjar lusten att pyssla, fixa hemma, vara i stugan (om bara "traktorkillen" ville ploga vägen), städa(!), träna(!), laga mat(!) och även blogga växa sig allt starkare. Så här är jag nu igen.

I pysselväg har det inte blivit så mycket annat än stickat och lite sytt den här vintern. Stickat för att man kan göra det halvsovandes nedsjunken i fåtöljen till ljudet av någon hockeymatch som Luleå hockey ändå förlorar. Sy för att jag har startat en samarbete med en Åsa som har ett klädmärke och behöver hjälp med sömnaden. Jag ska berätta mer om det en annan dag.

Men varför ekorre kan man ju undra. Jo, jag har kommit fram till att jag lever mitt liv som en ekorre. Jag samlar på mig massor med saker, saker som kanske någon gång kommer till användning men inte nödvändigtvis, ofta lägger jag sakerna på ställen som jag inte kommer ihåg sedan och får leta som en tok när jag ska ha dem, i bästa ekorranda. Och så förstås det här med sovandet, skulle inget väcka mig skulle jag nog sova från första November till sista Februari. Vid närmare efterforskning så visar det sig att ekorrar inte alls sover på vintern, de byter bara päls och tjattrar vidare. Men nog är de väl liiite tröttare på vintern iallafall?  Det är jag övertygad om.

Tjing!