Först kom Big bang...

 ...sedan kom stenåldern, industriella revolutionen och sedan limpistolen.

Hur bar man sig åt före limpistolen, kan jag ibland tänka när jag blir så där riktigt djupt filosofisk. Man måste ju ha spenderat TIMMAR på att vänta på att limmet skulle torka och på köpet bli lite suddig i huvudet av den för vissa klistersorter karaktäristiskt starka doften. Limpistolen är ett av mina absoluta favoritverktyg. Många är de brännblåsor jag haft på fingertopparna när det limmats pyttesmått. Även på jobbet går limpistolerna varma, bokstavligen och bildligt, limstavarna är hårdvaluta som tyvärr ofta tar slut mycket snabbare än terminen (och chansen att beställa nya).

Igår var jag in en sväng på ICA Maxi och av en händelse, eller var det ödet, hittade jag mina drömmars limpistol. Den har smal munstycke, ordentliga stöd som inte viker sig och det bästa av allt, den går att köra sladdlös! SLADDLÖS! Nu måste jag bara hitta på en massa saker som jag kan limma.

En seriepysslares dröm. Underbart!

Var in en sväng på Urban store som nyligen flyttat från Boden till Luleå och hittade den här skrivboken. Tänkte att det kunde vara bra att ha någonstans att samla alla mer och mindre bra idéer på en plats. Tänk vad mycket som går förlorat för att man inte skriver ner det på en gång när tanken passerar genom huvudet och det känns som att det blir fler och fler förlorade tankar med åren. Eller?Nu ska jag anteckna ner dem direkt och jag ska göra det med stil. Ibland är papper och penna allra bäst. Och snyggast.

Brain storm eller korsdrag mellan öronen? Vi får väl se.

/Maria

Dagens post

Få eller rättare sagt inga andra saker får mig att studsa upp ur sängen och rusa till Konsum utan att passera kaffebryggaren som en SMS-avisering om paket från Panduro.

I morse hände det. Det plingade till i mobilen och jag var klarvaken och iväg på ingen tid alls. Panduro har rea och jag är inte den som låter något sådant gå obemärkt förbi. Den här gången lyckades jag  dessbättre behärska mig så att det inte blev allt för dyrt.

Sy dina egna apor-kitet har jag spanat in sedan de kom men tyckt att 299 kronor är lite för dyrt, nu var det nedsatt till halva priset så jag slog till direkt. Ska bli roligt att sy sötnosarna. Jag har även fastnat lite för det här med Jelly Rolls så när Tilda-ditot var på halva priset så fick det bli en sådan också. Det här är min tredje Jelly Roll och nej, det första lapptäcket av blåmönstrade balityger som jag visat tidigare är fortfarande inte färdigt. Med i paketet fanns även en liten burk smyckebetong, en något nättare förpackning än de 25 kilos betongsäckar jag ibland släpar hem från byggvaruhuset. Smycken i betong blir spännande att testa. Sist men inte minst, eller jo minst, mustasch- och hundhängen som ska bli halsband.

Pyssla lugnt!

/Maria

Varning för garnnörderi!

Jag trodde att jag var färdig med garnfärgandet efter förra sommarens intensiva garnkokande men så hittade jag det hör klippet på Youtube en natt när jag inte kunde sova och jag var fast igen. Självklart måste det testas.

Dagen efter åkte jag till närmsta garnsäljande butik och köpte två nystan vitt raggsocksgarn.

Jag började med att nysta upp garnet till bollar och ploppade ner den i ett gult färgbad. När de legat där efter konstens alla regler nystade jag om det så att det som var innerst i nystanet tidigare nu är ytterst. Nu fick garnet gå ner i ett rött färgband och ligga till sig. 

Efter härvande och tvättande av garnet kunde jag äntligen se resultatet:

Det blev knallgult-ljusgult-nästanvitt- vitrödspräckligt-rött. Jag blev hyfsat nöjd med detta första försök. Det enda jag skulle önska vore att det röda partiet hade varit längre. Om färgningstekniken kan jag säga att det det var ganska blött, slabbigt och lite tråkigt med allt nystande och härvande av drypvått garn men det var spännande att se resultatet. Jag kommer definitivt att göra nya försök.

Lite roliga bilr nystanen när man nystar dem på nystmaskinen. De här två ska så småningom bli höga strumpor stickade från tån med det röda längst fram i tårna. 

/Maria

Mat och potatis

När vi nu ändå är inne på det här med närproducerad mat så kan jag passa på att berätta om något i matväg som jag är betydligt bättre på än abborrfiske, nämligen potatisodling.

I höstas sparade jag tre små potatisar från den egna potatisskörden för framtida bruk. I April hade de börjat få groddar så jag satte ner var och en i varsin mjölkkartong med lite blomjord i botten. Vartefter groddarna växte fyllde jag på med mer jord. till slut var groddarna långa och rangliga och allt annat än en fröjd för ögat på fönsterbrädan. När det blev så pass varmt ute på dagarna att potatisen skulle klara av det satte jag om dem i två hinkar som jag flyttade ut på dagarna och tog in på nätterna. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Blasten växte till sig så småningom och blev kraftigare men såg fortfarande inte ut som potatisblast på något sätt.

Taniga ursäkter till potatisblast men de gjorde sitt jobb.

Målet var att de skulle skördas onsdagen före midsommar. Gissa om jag var nyfiken när den dagen kom. Jag var hem för att gå ut med hunden på lunchen och kunde ju självklart inte låta bli att pilla upp bara en liten potatis och vilken potatis sedan, stor och fin.

En alldeles perfekt liten potatis.

När jag kom hem tog jag upp resten. Någon jätteskörd blev det ju inte men nu vet jag att det funkar och nästa vår ska jag försöka igen men då ska jag sätta den i hinken innan blasten börjar likna en klätterväxt.

Hela skörden, väl värd all väntan.

Vi har ännu inte hunnit avnjuta dessa knölar eftersom jag glömde dem hemma i kylskåpet när vi åkte till stugan men ikväll ska vi äta dem och jag kan inte tänka mig att de smakar annat än ljuvligt.

/Maria

Världens sämsta storfiskare

Världens sämsta storfiskare, det är jag det. Om det inte var känt förut så är det då det efter den här midsommarhelgen. Förra veckan fick vi äntligen ner vår lilla roddbåt i älven.Vi fick den av min bror förrförra hösten och den har legat på torra land sedan dess. Jag har kastat längtansfulla blickar mot den lilla skutan och drömde om framtida fisketurer varje gång jag gått förbi. I torsdags när vi kom till stugan kastade vi oss raskt i båten, jag och Oskar, och gjorde vår jungfruresa. Mjärden (som lätt skulle kunna fylla ett helt blogginlägg, bara den) åkte i vattnet på en enligt båtens samlade expertis mycket lämpligt ställe. Nu skulle här fångas en hel massa härliga abborrar.

Lilla, lilla  båten. Så stabil och så fin.

På midsommaraftons förmiddag rodde vi förväntansfullt ut för att vittja mjärden. Förvåningen var stor när Oskar drog upp den till ytan och den var TOM, helt TOM! Att den skulle vara tom var aldrig någonsin ett alternativ i mina storfiskarsvulstiga dagdrömmar. Jaja, skam den som ger sig, jag och sonen slog våra kloka huvuden ihop och bestämde oss för en ny plats att sänka mjärden, något lite längre ut i älven.

Mjärden. Ett kapitel för sig. Ett tips till dig som gärna vill använda mjärden samma år som du köpte den: köp inte mjärde i platt paket. Monteringen var ingen promenad i parken.

På midsommardagen efter en stadig frukost åkte vi lika förhoppningsfulla som dagen innan ut till mjärden igen. Den var förstås lika tom den här gången. Det var här någonting brast i min skalle. Jag blev besatt. Jag tänkte minsann inte förlora mot ett gäng simmande ärthjärnor, jag skulle ha en abborre till varje pris. Jag fixade snabbt ihop ett metspö och pillade i en jordhög efter mask. I tre timmar metade, kastade, rodde och svor jag på att jag skulle ha stekt abborre till middag. Oskar gav upp efter en seg timme men jag gav mig inte förrän det började svida i skinnet av solen. Behöver jag ens säga att vi åt sill till middag för någon abborre fick jag då inte med mig.

Sedan dess har jag ägnat ofantligt  mycket tid till att googla, frågat ut svärmorfar om fisketips och gå ner till älven för att testa mina nya kunskaper. Jag har testat alla möjliga kombinationer av fiskeplats, tidpunkt på dygnet och fiskeredskap med samma magra resultat. Jag har fått skavsår och träningsvärk av allt roddande och en familj som börjat tvivla på min psykiska hälsa.

I morse var det dax att hämta in mjärden för att vi skulle åka hem. Innan jag gick ut sa jag till Fredrik att om mjärden är tom så ger jag upp, då ska jag aldrig mer ens tänka en fiskerelaterad tanke. Det närmsta fiske jag skulle låta mig själv komma skulle bli att plocka upp ett paket fiskpinnar i frysdisken på Coop. När jag drog upp mjärden möttes jag till min outsägliga lycka av den här lilla gynnaren. Hen hade försökt ta sig ut genom nätet men varit precis lite för tjock och fastnat. Stackarn.

Efter lite gnäll på Facebook, där folk så vänligt delade med sig av sin egen fiskelycka fick jag ytterligare några matnyttiga fisketips av min fiskande bror. Nästa helg ska jag testa dessa nya abborrfiskerön, för det här är långt ifrån över.

God söndag!

/Maria

Sommarlov!!! Nästan

Igår gick vi äntligen i mål. Skolavslutningdagen var här och vi fick skicka våra fina förskoleklassare på ett långt och härligt sommarlov. Det har varit en intensiv vårtermin och jag har lärt mig massor. Jag gick ju på jullov i vintras som fritidspedagog och kom tillbaka som oerfaren men mycket motiverad lärare i förskoleklass, bara att svida om och tänka nytt.

I måndags började jag fundera över vad jag skulle göra åt barnen till avslutningsdagen. Sent påtänkt som vanligt, har lite att jobba på när det gäller framförhållning. Iallafall, jag ville ge dem något annat än det vanliga, barnen vet ju att jag gillar att pyssla. Det skulle vara något som de vill ha kvar och som såväl pojkar som flickor skulle gilla så det landade på att jag bestämde mig för att göra armband. Efter lite googlande efter någon webbutik som hade bokstavspärlor till bra pris och som kunde utlova supersnabb leverans så hittade jag PY hobby. På onsdagen låg paketet i brevlådan när jag kom hem från jobbet, bara att sätta igång att pärla. Armbanden fick texten SOLARNA 2016 eftersom gruppen heter Solarnas förskoleklass, och består förutom av bokstavspärlorna även av små träpärlor i blandade färger. 21 armband till 21 barn tog sin lilla tid men det var det väl värt när jag såg reaktionerna hos barnen när de fick dem. Jätteroligt!

Nu har jag en vecka kvar, eller snarare 3,5 dag, att jobba innan jag också får sommarlov på riktigt. Då är jag ledig i sju härliga somriga veckor som ska fyllas med en hel massa pyssel och andra trevligheter. Och så måste jag städa här hemma också. Men det tar vi sedan, först en kopp kaffe.

/Maria