Redan onsdag

Det har varit en körig vecka så här långt. Långa arbetsdagar på jobbet men nu är vi mer än halvvägs till helgen. Igår kväll var det medlemskväll på STIL där jag tärnar (allt mer sällan känns det som just nu) och det bjöds på lite olika aktiviteter. Jag, Fredrik och Oskar valde dock bort all annan slags träning mot en timmes träning av skrattmusklerna med stå upp-komikern Mårten Andersson. Jisses vad jag skrattade. Men han bjöd också på en del allvar om alkoholens negativa effekter. Mycket tankeväckande. Jag hoppas Oskar kommer ihåg hans ord om/när han börjar bli nyfiken på det där med alkohol. Hugaligen.

Mårten Andersson, inte bara skratt, inte bara allvar.

Idag hade jag en liten sovmorgon och hann kladda ner i köket riktigt ordentligt med min betongtomtetillverkning. Inte helt populärt bland radhusets övriga invånare. Nu är iallafall tomte nummer 3 i gjutformen samt några andra experiment. I soporna åkte två omsorgsfullt vikta diamantformade gjutformar som helt tappade form och stadga när jag fyllde dem med betong. Men men, man kan ju inte lyckas med allt.

Ha det gott!

/Maria

Första tomten

Första betongtomten har lämnat gjutformen. Han blev precis så stilig som jag hade hoppats. Idag har jag köpt mer betong så att jag kan gjuta mååånga fler.

Men nu är det dax att hoppa i bingen , jag har en lång arbetsdag imorgon.

Natti natti!

/Maria

Gunsans nya kläder

När Gunsan flyttade till oss fick jag dyrt och heligt lova Oskar och Fredrik att jag inte skulle sticka och sy kläder åt henne.När jag för ett tag sedan hittade reflexgarn på Glittra i Boden så blev jag bara tvungen att sticka åt henne iallafall. Observera dock att detta inte är hundkläder, det är en reflexväst som värmer gott. Funktionell och praktisk. Jag hittade på mönstret eftersom och passade på att testa lite olika tekniker och blev jättenöjd med resultatet, Gunsan är tyvärr av en helt annan åsikt. Hon kränger och har sig och verkar inte tycka att hon är det minsta tjusig när hon har den på sig.

Gunsan i sin nya "reflexväst". Inte helt nöjd.

Passade på att öva på att sticka flätor. 

Den funkar bra i mörkret. Hela hundrackarn glittrar.

Givetvis matchar vi varandra, Gunvor och jag.(Det var verkligen inte meningen, ärligt talat.)

/Maria

Ett litet räknefel

Hoppsan!

Ånej, ånej, vilken tabbe. Min mormor Astrid föddes för 102 år sedan och inte 103. Det är inte det att jag inte hade koll på hennes födelseår utan mer att jag inte hade koll på vilket år vi är på nu. Får skylla på att räkning med så där stora tal inte är något jag sysslar med dagligdags. Mina dagar går mer åt till att nöta tiokamraterna med 7-åringar. Skämt åsido.

Rabattkoden är dock fortfarande ASTRID103.

Idag vaknade jag på tok för tidigt efter en svettig jobbrelaterad dröm som nog kan kopplas till rådande vikariebrist. Bonustiden som jag annars bara hade sovit bort ägnade jag till att sticka färdigt en sjal till min syster och lyssna ikapp Rätt avigt-podden. Om sjalen kan sägas att det är ett jättelätt mönster. När alla trådar är fästa och jag lyckats få den på bild kommer en beskrivning på den här på bloggen.

Fredagskvällens bästa:
+  Favvoprogrammet På spåret kom till Luleå. Jag tog det på Osten och Delfinen så klart.

(Åh, jag måste bara berätta en rolig grej om Osten och Delfinen. Osten är för icke lulebor eller hockeyintresserade en hockeytränare med många år i Luleå hockey, nu har han dock någon annan syssla i föreningen, vet inte exakt vad. Delfinen är det gamla namnet på ishallen som numera har det eggande namnet Coop Norrbotten arena. Iallafall, jag spenderade väldigt mycket tid i ishallen i min ungdom eftersom jag höll på med konståkning. En dag mötte jag en herre utanför omklädningsrummen som frågade efter Lars Bergström.
-Vem? sa jag och försökte minnas om någon av vaktmästarna kunde heta så.
-Lars Bergström, alltså "Osten", försökte herren och tyckte nog att jag var mer än lovligt korkad ty alla borde ju veta vem en sådan ikon är.
- Jaha, Osten! Ja, han finns nog i omklädningsrummet längst ner i korridoren.)

+ Fredriks min när han passerade köket på sin väg från soffan till sängen kring 23.15 och upptäcker att jag står och blandar betong vid diskhon. Och ljudet när han kväver en uppgiven suck. Men  det är ju snart jul och jag måste ju hinna få valuta för min svindyra tomteform i latex. "Det måste blandas i tid, det som tomtar ska bli", som man säger.

Nu ska jag fortsätta denna lördag med att skolka från ett pass Cardio Cross och ta en kopp kaffe till.

/Maria

Nu firar vi Astrid

Idag har Astrid namnsdag och imorgon skulle varit min mormor Astrids födelsedag. Det är imorgon 103 år sedan hon föddes. Vilken tur att hon fanns.

Det firar vi med en rabatt på allt i webbutiken hela helgen. Du får 20% på hela ditt köp när du använder rabattkoden ASTRID103. Det är viktigt att du fyller i rabattkoden annars räknas ingen rabatt av.

/Maria

En liten Marias rädsla för bagaryrket

Lennart Hellsing gick ur tiden igår. Han skrämde mig lite när jag var barn men det var nog inte med flit.

Bild lånad från Adlibris.

När jag var liten brukade min mamma läsa Boken om bagar Bengtsson för mig. Jag kommer så väl ihåg hur förfärad jag blev när vi kom till sidan där bagaren dör. Texten gick ungefär:
-Bagar Bengtsson, han är död, han har bränt sig på ett bröd...
På bilden gick den sörjande bagarhustrun och grät, klädd i svart med sorgflor. Förstå vad skräckslagen jag blev. Kan man verkligen dö av att bränna sig på ett bröd? Där och då bestämde jag att är det något jag aldrig ska bli när jag blir stor så är det bagare. Det verkar ju livsfarligt!

Någonstans måste jag dock ha kommit över min rädsla för varma bröd för det slumpade sig så att bageriyrket blev ett de yrken jag provat på genom åren. Visst har jag bränt mig på bröd både en och flera gånger men jag lever fortfarande. Och inte nog med det, jag är ju sedan 21 år tillbaka sambo med en fortfarande livs levande bagare av den riktigt morgonpigga sorten. (Jag kommer ihåg en gång när han brände sig i handen. Som han led ty han kunde inte spela innebandy på en vecka, det gjorde för ont att hålla i klubban.)

När det var min tur att läsa boken om Bagar Bengtsson för Oskar så hoppade jag för säkerhets skull över sidan med det tragiska dödsfallet och den sörjande änkan. Inte ville jag ju att Oskar skulle behöva ligga sömnlös och oroa sig över att hans far skulle sluta sina dagar med en allt för het limpa i handen.

Adjöken adjö!

/Maria

Det är över nu

I 25 dagar höll jag ut och det var en trädgårdstomte som fällde mig. Jag pratar om mitt köpstopp på pysselgrejer och min överenskommelse med Oskar.

Jag tar det från början. Idag har jag varit på fackombudskurs i stan hela dagen. Eftersom hela dagen skulle tillbringas i ett rum utan fönster bestämde jag mig för att gå ut en sväng på lunchen och få lite dagsljus. Som av en händelse hamnade jag på Skapa. Min plan var hela tiden att bara köpa sånt som jag verkligen behövde, dvs ett set med strumpstickor och en rulle washitejp till jobbet. Men så fanns de ju där, hängande på en krok, gjutformarna för trädgårdstomtar som jag har tänkt köpa sedan i somras men de har alltid varit slut. Jag slet åt mig en och betalade hela rasket innan mitt samvete skulle hinna stoppa mig.

564 kr för en liten tomteform. Jag lär få gjuta en hel tomtearmé för att den ska betala sig.

Ingen var lyckligare än mitt lilla gossebarn när hans karaktärslösa mor berättade om sitt senaste inköp. I ärlighetens namn hade jag tänkt bryta överenskommelsen så småningom för att Oskar skulle få sina pengar men inte efter bara 25 dagar. Oskar har verkligen blivit en skicklig förhandlare under den här tiden, han har varit tufft att övertyga många gånger.

Nu är jag iallafall fri att pysselshoppa hur mycket jag vill men jag ska nog ändå fortsätta försöka att låta bli. Jag behöver verkligen inte mer pysselgrejer och att inte kunna köpa något nytt gör att jag  ser det  jag faktiskt har med helt nya ögon.

Det här kan låta som en konstig "sjuka" och jag vet genom olika pysselgrupper på Facebook att jag inte är ensam. Inte sagt att det för den skull gör detta beteende särskilt sunt. Men roligt är det.

/Maria

Att motstå en frestelse

Oscar Wilde lär ha sagt att "Det enda sättet att bli kvitt en frestelse är att ge efter för den". Och så sant det är. Ända sedan jag fick leveransen med välkommen-lyktorna har jag varit sugen på att köpa en själv. Men jag hade ju redan en stor vit lykta så  min förnuftiga sida sa att vi inte behövde en till. Lyckligtvis har den gamla lyktan åkt till stugan och inte kommit tillbaka och en stor vit lykta behöver vi ju utanför dörren. Idag bestämde jag att jag varit så duktig som stått emot frestelsen så länge så nu köpte jag en. Och vet ni vad!? Det funkade! Nu är jag inte alls sugen på att köpa någon lykta. Så lätt det var att bota.

Har varit till Jysk och laddat upp med material till mitt nästa pysselprojekt. Det behövs en väldigt massa fleecefiltar, närmare bestämt sju. Minst. Även detta pysselmaterialinköp är väl förhandlat med gossebarnet. Han gav inte med sig förrän jag lovade att det faktiskt skulle bli klart och att han skulle få det till sitt rum. Ett pyssel som jag verkligen ser fram emot att göra.

Sju fleecefiltar  ska snart bli  en fleecefilt. Nää, det är inte logiskt.

Tjing!

/Maria

Mina färger var blå

Som vanligt i det här hushållet föregås alla typer av födelsedagsfirande av ett helt vansinnigt städrace. Det städas högt och lågt, fuskas och göms undan i en rasande fart i en benhård kamp mot klockan. Så var även fallet inför gårdagens tårtätande. Aldrig förr har vi varit så nära att bli ertappade med vår vardagliga röra vällande ut ur garderober och tvättstuga men vi hann den här gången också. Novembermörkret kan ju göra att man lätt blir lite nere men den är också en skänk från ovan för oss städovilliga, bara att invänta mörkret och tända lite levande ljus så kryper dammråttorna in i sina mörka hörn igen. Hepp!

Jahapp för att gå vidare till det jag lovade igår:

Hur man överlever en 39-årsdag utan åldernoja:
+ Börja jobba med barn.
+ Hinta att du fyller år.

Barn förstår verkligen  hur man gör någon glad på sin födelsedag.
Och vem kan åldernoja när man blir så firad? 

Vi går vidare till fördelarna med att bli ett år äldre:

En eller ett par gånger i veckan går jag på spinning eller indoor walking. På dessa pass använder man en pulsband för att på en stor skärm se att man tränar i rätt pulszon utifrån sin maxpuls. Maxpulsen räknas ut med hjälp av någon slags formel som har att göra med ens ålder. I och med att jag nu är ett år äldre än förra veckan kommer min maxpuls att vara liiite lägre än förra veckan och jag behöver inte träna lika hårt för att komma upp i de olika zonerna. Bra va! Eller...öh....

Åsså var det den där godislådan:

Jag fick en godislåda av Fredrik och Oskar i fredags. En med Hello Kitty-pulver som sprätter och har sig i munnen, små byttor med surt pulver, små byttor med sött pulver, en hel massa olika sorters pulver faktiskt och så tuggummi. Stora kulörta bumlingar vars förpackningar borde innehålla en utförlig beskrivning av heimlich-manövern pga av den överhängande risken att tuggummit passerar munnen och fortsätter ner i halsen i ett enda runt och fast stycke. Kanske var det så att jag hörde min mammas röst i huvudet där hon manade mig till att vara försiktig med tuggummibumlingen som gjorde att jag försökte hålla i den samtidigt som jag försökte bita sönder den. Plötsligt inser jag att jag är alldeles blå om fingrarna och väldigt snabbt och obarmhärtigt (mina älsklingar var inte särskilt smidiga när de framförde nyheten) blev jag varse att även mina läppar var lika blå som fingrarna. Att få bort färgen var dock plättlätt, den från fingrarna. Den färg som fastnat på mina något vinterfnasiga läppar satt dock som berget, det var bara att inse att jag skulle få fira min 39:de födelsedag med tuggummiblå mun.

Den lömska lilla söta godislådan. 

Om jag bara läst på förpackningen så hade jag ju vetat vad som väntade men jag var allt för ivrig och fick betala ett högt pris.

Nu ska jag julpynta.

Trevlig söndag!

/Maria

39:an kom...

Jag i finklänningen, inte så 39, min bror och tomten, förmodligen min bror det också.

Imorgon ska jag berätta om hur man fyller 39 utan att drabbas av åldersnoja, att det faktiskt finns finfina fördelar med att bli äldre samt vilka fallgropar man kan råka ut för i en godislåda. Men det är i morgon det. Det är så tröttsamt att vara 39 så nu måste jag nog sova.

Gonatt!

/Maria

Jul i vårt hus

Nä, jag är ingen som brukar vara väl förberedd och börja julpynta tidigt. Julafton brukar komma lite som en överraskning varje år. I år har jag dock börjat i god tid. Det beror nog främst på att jag ville testa ett pyssel som stått på att göra-listan sedan förra julen.

Grunden till det här pysslet är en röd träljusstake med ljushållare för värmeljus, stearinkladdig och med spruckna trädetaljer stod den och skämdes i Röda korsets second hand-butik i november förra året.( Tyvärr var jag alltför ivrig att börja pyssla så jag glömde ta en före-bild.) Om jag inte minns helt fel så blev den min för en tjuga. Min första plan för den var att måla den vit med Annie Sloan Chalk Paint och sedan sandpappra den till ett slitet utseende. Sedan kom jag på bättre tankar. Jag hade ju en påse spillbitar av grått fårskinn liggandes i pysselrummet som jag köpt bara för att grått, krulligt fårskinn är så fint och spillbitspåsen var billig.

Jag slipade, spacklade igen sprickorna, slipade igen och målade de delar som inte skulle kläs med päls. Sedan började det roliga. Ljusstakens hjärtform kläddes med bitar av fårskinn med hjälp av limpistolen (detta underbara verktyg, vilken fantastisk uppfinning). Det var faktiskt enklare än jag först trodde, pälsen var väldigt lätt att forma och förlåtande om man gör små misstag i limmandet. Slutnotan för hela pysslet landade runt 50-lappen, 20kr för ljusstaken, 20 kr för en halv påse spillbitar av får skinn och kanske en tia för färgen spacklet och limmstavarna som gick åt.  För en spottstyver och några timmars limmande har jag nu en rustik och unik  adventsljusstake att njuta av till jul. Sånt gillar jag.

Nu kan julen komma.

Såg att Lagerhaus har blockljus med samma diameter som värmeljus om man föredrar högre ljus, tyvärr hittar jag dem inte på deras hemsida.

Trevlig helg!

/Maria

Halloj!

Jag har stött på riktig snö för flera veckor sedan, i Pålkem.
 Nu längtar jag tills den snö som faller här lite nu och då stannar kvar.

Åh, typiskt. Det är alltid så svårt att komma igång och blogga igen när man inte gjort det på  länge. Det har hänt så mycket som man kanske borde skriva om men det känns för stort att börja rota bakåt i tiden alltför långt. Så jag gör inte det inte nu iallafall, kanske senare. I korthet kan jag sammanfatta tiden sedan förra inlägget så här:

+ Jobb med inslag av kursande.
+ Tränar så mycket jag någonsin orkar.
+ Träningsvärk som ständig följeslagare.
+Blev förkyld, eländig i tre veckor. Trodde aldrig att jag skulle bli frisk.
+Blev till slut frisk.
+ Stickar på något av mina 158 påbörjade stickprojekt varje ledig minut.
+Har blivit totalt och fullständigt besatt av stick-sidan Ravelry
+Det är så mörkt nu, vill ha ljus eller åtminstone snö och jul.
+ Köpstopp året ut! Tungt. Om jag inte kan motivera ett köp av pysselmaterial på ett tillfredsställande sätt så ska Oskar ha 500 pix. Endast kompletterande material till något pyssel får köpas. Gossebarnet är en stenhård förhandlare som synar mina inköp in i minsta garnstump. Jag känner mig pysselmaterialsshoppingsmässigt utsvulten. Men det är bra, jag har ju ett rejält lager att ta av.
+ Som för så många andra kröp en känsla av oro och otrygghet in under täcket när man vaknade i lördags morse och man blev varse vad som skett i världen.

Lite så är det.

På återseende snart, imorgon kanske rent av.

/Maria

Två dagar, två föräldramöten

Pust!

Nu är de gjorda, höstens föräldramöten. Igår som fritidsfröken och ikväll som förälder. Jag är fortfarande skitnervös inför de föräldramöten som ingår i jobbet. Att dansa macarena inför 25 elever eller fler är inga problem men när deras föräldrar sitter på samma stolar och förväntar sig klokheter av mig tappar jag takten totalt. Nervositeten minskar väl med erfarenheten och innan jag går i pension ska jag minsann dansa macarena på ett föräldramöte. Nu är det bestämt. Jag har till våren 2041 på mig att öva på höftrullningarna. Fortsättning följer...

Nu ska jag parkera i fåtöljen, titta på fotboll och fortsätta på min stickning. Jag håller på med den här i ljusgrått och ljuslila, lavendel kanske färgen kallas:

Fin klänning. Mönstret finns gratis på Ravelry

 Jag gör den i storlek 10 år till en tös som är 7 och ett halvt så att jag har gott om tid på mig. "Man får inte vara dum, då blir man lätt mäklare" som Fredrik brukar säga.

Ha det gott!

/Maria

Tillfälligt avbrott

Trött.

Det här med träningen har gått lite över styr känner jag. Jag är alltid på väg till gymmet på något konstigt sätt, alltid svettig och helt slut i kroppen. Jag började ju träna för att kunna sticka utan att få ont i axlarna och ryggen. Nu mår jag jättebra i axlar och rygg men jag har varken tid eller ork att sticka. Allt jag gör är att jobba, träna och sova. Inte riktigt enligt planen men jag är hoppfull. Man brukar ju bli piggare när man kommit igång med träningen. Så jag väntar ivrigt på den stora piggheten.

Annars då. Jo tackar som frågar. Vi har varit i stugan i helgen. Jag har målat skåpluckor och lådor i köket, de får den pigga färgen ljusgrå. Det kommer att bli jättefint om bara traktens alla småkryp kunde låta bli att landa på det nymålade och fastna i färgen.

Om jag ska vara helt ärlig och det ska jag, så fanns det en annan anledning till att jag gick och lade mig chockerande tidigt flera kvällar förra veckan. Jag ville se hur det går i den här boken. (Infoga bild-funktionen valde precis att lägga av så det blir ingen bild på boken.) Kan inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte att den var bra eller mindre bra men den var som sagt omöjlig att släppa innan den var läst så då måste det varit  hyfsat god underhållning.

Ha det gott!

/Maria

Grön måndagskväll

 Färgar garn. Det blev grönt. Igen. Hur mycket grönt garn kan en människa mäkta med?

Mmm. Grönt. Grönt är skönt.

Så här var det egentligen:
Jag behövde en härva mörkgrått garn. Tänkte färga en härva lite snabbt innan det blir för mörkt och rått ute. Färga garn är bäst att göra ute eftersom det doftar lite mysko. Hittade ingen skarvsladd till kokplattan. Bestämde mig för att koka inne i köket istället och helt enkelt ta fighten när Fredrik kommer hem. Tanken var fortfarande att garnet ska bli grått. När jag började mixtra med färgen kom jag på att jag nog vill ha garnet lite blått ändå, lite gråblått. Och som av en händelse hamnade lite gula färgpigment i färgblandningen också, det bara blev. Såklart blev inte garnet grått, inte blev det blått heller, det blev grönt. En härva grönt garn till att lägga till min samling av gröna garnhärvor. Just den här nyansen hade jag dock inte tidigare. Den förutspådda reaktionen från Fredrik angående fåraktiga och ättiksdoftande odörer uteblev också så jag passar på att färga en härva till, bäst att smida medan järnet är varmt eller något sånt. Den här härvan ser faktiskt ut att bli gråblå. Hurra!

En bra måndagskväll i det stora hela med andra ord.

Gonatt!

Maria

Torsdag

I tisdags beklagade jag mig ju över en utebliven pysselkväll. Planen var att stiga upp tidigt dagen efter och pyssla vidare på morgonen före jobbet. Nästa dag eller ska vi säga på natten till dagen efter vaknade jag klockan 3 med ett frustande pysselsug. I ärlighetens namn försökte jag verkligen somna om men det var ogörligt. Strax före fem steg jag upp och sydde ett armband och en sorts harmoni som bara pyssel kan ge infann sig i min något morgontrötta kropp. Jag var rätt trött på jobbet resten av dagen kan sägas. 

Morgonstund har guld i mund. Och kaffe. Och knappnålar.
 (Jag vet, man ska inte sätta knappnålar i munnen.)

Det blev ett litet armband till slut. Det är gjort av rosa ull, dekorationsband från Tilda, glaspärlor en pärlemorknapp av gammalsort och fodrad med en rosa second hand-gardin.

Ikväll har jag varit på både spinning och yoga igen. Yogan gör verkligen underverk för välmåendet även om jag även idag fuskade mig genom passet främst med min favorit-hitte-på-övning stämgaffeln.

Ha det gott!

Maria

Pysselantiklimax

Mina största leverantörer av material just nu.
Älska ull.

Jag hade planerat en riktig pysselkväll ikväll. Jag gick och längtade hela dagen och en kväll i tovningens tecken var planen. Det skulle bli en prototyp av en tomte som jag sedan tänkte göra flera av och sälja på julmarknaden på Hägnan. Men när jag väl kom från jobbet var jag så trött så jag bara satt och tittade på något bilrenoveringsprogram på tv (jag må ha många intressen men bilrenovering är inte ett av den). När jag väl tagit mig upp för trappan till övervåningen satt jag länge bara och tittade på grejerna innan jag kom mig för att göra något. Det blev inte mycket gjort. Inget som är värt att fota. Det blir så ibland. Ibland vill man kanske för mycket. Nu ska jag gå och lägga mig så jag kan vakna riktigt tidigt och ta igen all pysseltid före jobbet.

/Maria

Det här med Yogan

Jag var ju på ett Yogapass i torsdags och Träningsblogga-Ida ville ha en liten recension. Här kommer den:

Först satt vi bara i skräddarställning och andades i säkert fem minuter. Aah, tänkte jag, det här är min kind of träning. Sedan började vi röra oss så smått, det knakade och hade sig i min stela kropp men jag hängde med hyfsat ändå. Det kändes bra. Jag kände mig lite duktig emellanåt, yoga-rookie som jag är. Kanske var det tur att jag inte kunde se mig själv i någon av salens speglar.

Stående hunden skulle tydligen vara  en viloställning.
Jag fick således slita som ett djur för att stå i en viloställning.

Vi yogade oss igenom solhälsningar med stående hundar och mina fördomar om att yoga skulle var fritt från flås och svett kom fullkomligt på skam. Det var jisses så tungt, därför var det extra skönt när vi lade oss på rygg efter vad som kändes som en timme av böjande och bändande. Nu skulle det slappnas av. Trodde jag. Nej. Nu kom det riktiga eldprovet, det som skiljer förstagångsyogaren från de som varit med ett tag. Runt omkring mig tryckte folk upp sina fötter, ben, rumpor och ryggar mot taket. Som att stå fast upp och ner. När jag fascinerat smygtittade ut över salen såg det ut som att jag var på en havsbotten full med svajande sjögräs som utgjordes av mina medyogare som höll balansen på sina armbågar. Som att inte det var nog så uppmanades  vi att tippa över och lägga fötterna bakom huvudet. Mina medyogare förvandlades från vajande sjögräs till ett gäng kanelbullar. Jag valde att fortsätta med en av mina favoritposer, stämgaffeln.

Här är de. Vajande sjögräset och kanelbullen.
Bild från theyogatutor.com.

Allt har ju dock en ände, så även yogapass. Vi avslutade med en lååång avslappning. Och vad händer när jag uppmanas slappna av och låta tankarna vandra fritt. Jo, en tanke kommer farande in i mitt huvud, KAFFE. Kaffe, kaffe, kaffe, kaffe och jag kan plötsligt inte tänka på något annat.

Jaa. Yoga var en ny och lite märklig träningsupplevelse. Men nästa torsdag ska jag tillbaka. För det kändes verkligen bra. Mina första skolveckan-stressade käkar slappnade av och stick-och virkaxeln kändes mycket bättre på fredagsmorgonen när jag vaknade. Och jag tänker inte ge upp förrän jag kan göra vajande sjögräset och kanelbullen, och inte ens då.

Trevlig måndag!

/Maria

Saker du inte visste om hundar...

...förrän en flyttar in hos dig. Del 1.

Vila lite

En hund som drömmer något särdeles roligt kan väcka dig före 7 en lördagsmorgon. Så är det. Vaknade av att Gunsan förmodligen drömde något riktigt skojigt för hon viftade på svansen så hårt och intensivt att det small i fjädrarna i sängen, hela sängen förvandlades till en stor resonanslåda och jag vaknade av ett underligt bång-bång-bångande ljud. Lagom till att jag hade vaknat till ordentligt och fattat vad det var som lät så hade ju givetvis hundrackarn  slutat och sov sött vidare i mitt knäveck.

Det här med nattliga hundljud är något man kan skriva hur mycket som helst om. Gunsan är en liten hund på knappt 7 kilo men ljuden hon kan åstadkomma när hon sover kan lätt överrösta ett startande flygplan. När hon precis flyttat in hos oss vaknade vi av ljudet allihop och undrade vad som stod på medan hon sussade vidare i sin bädd. Nu har vi vant oss vid ljudet (och snarktjatet i huset har återgått till att handla om mina nattliga ljud). Sedan har vi ljudet av tassande tassar när Gunsan tycker att huset behöver vaktas lite extra. Hon har haft perioder då hon kör sina vaktrundor nattetid, allt ska kollas och dubbelkollas innan hon kan gå och lägga sig och dra igång sin nossymfoni. Hon springer ner för trappan, kollar av en tyst och mörk nedervåning,  upp för trappan, in i Oskars rum, stannar och tittar, in i sovrummet till min sida sängen, stannar och tittar, till Fredriks sida sängen, stannar och tittar. Och så allt minst ett varv till. Ett annat ljud, ett ljud som man knappt hör, men man vet att det kommer varje natt är ljudet av en liten hund som bestämt sig för att matte och husse har somnat och det är fritt fram att hoppa upp i sängen, räta till täcket i mattes knäveck att lägga sig till rätta för att bege sig till drömmarnas land. Jag som en gång sa att jag aldrig kommer att ha en hund i sängen, Gunsan har tagit den saken i egna tassar och bestämt det inte mitt beslut att ta.

Jahapp, här sitter jag nu  som enda vakna person i hushållet. Gunsan har gått och lagt sig i soffan för en tidig middagslur med Fredrik som precis kommit från jobbet.

Trevlig helg!

/Maria

Träningsmotivation

Det händer två gånger om året, utan undantag. Första gången strax efter jul, efter ett par veckor med den saliga blandning av maträtter som utgör ett vanligt svenskt julbord tillsammans med otaliga Aladdin-askar och gofika. Andra gången sker just den här tiden på året, efter en sommar med grillat och glass och vin från låda. Man känner att kläderna visst krympt en aning och suget att kicka ingång ett nytt, sundare liv kommer som ett brev på posten. I 100% av fallen brukar det sluta med att jag återgår till att vara gymmets bästa kund efter ett par veckor. En sådan kund som bara betalar via autogiro varje månad utan att nöta det minsta på gymmets olika tortyrredskap. Jag kan helt enkelt inte motivera mig att åka dit. Fåtöljen är så mycket skönare än en spinningcykel. När jag var barn höll jag på med en hel massa olika aktiviteter, jag åkte direkt från balettlektionerna till hockeyträningarna samtidigt som jag drömde om ett OS-guld i konståkning. Det fanns alltid något som motiverade till att snöra på sig ett par för aktiviteten lämpliga skor och ge sig in i träningen.

Som vuxen ser jag inga OS-guld i horisonten, inte ens en DM-match i fotboll där jag äntligen får göra fler minuter på plan än på avbytarbänken att motivera mig med. Därför faller alltid träningen efter ett par veckor. Visst, ett viktnedgång kan ju vara motivation för oss som väger aningens för mycket, eller att få leva ett långt och friskt liv. Men nej. Sådana argument har inte bitit på mig.

NU! Nu har jag snubblat över den bästa träningsmotivatorn någonsin. Iallafall för mig. Hela sommaren har jag stickat eller virkat, fått ont i axeln, tagit en Treo och stickat vidare tills det gjort för ont igen. Vilat lite och sedan börjat om. Till slut gick det inte längre. Jag var bedrövad. Riktigt ledsen och arg på min eländigt veka kropp. Jag gick till min svägerska sjukgymnasten som tryckte, bände och knäckte och sedan föreslog att jag kanske borde träna lite styrka för att bygga upp musklerna i nacke, axlar osv.

Jepp, saken är biff. Ett gymkort är inköpt och första passet är genomfört. Flera är redan inbokade.

Jag tränar för att kunna sticka och jag har aldrig känt mig så motiverad att dra på mig träningsskorna. Den här gången tror jag faktiskt att jag kommer att fortsätta träna även efter två veckor.

Att sticka och virka är en stor del av mitt liv och om en  svettig timme några gånger i veckan är vad som krävs så gör jag det mer än gärna. Jag vill aldrig mer ha ett handarbetsuppehåll för att kroppen säger ifrån.

Imorgon tar jag det lite lugnt och ska testa Yoga, man behöver ju inte flåsa jämt.

Idag tog vi en promenad till slalombacken (känd från bloggen Träningsblogga) hela familjen. Utsikten är där uppe Luleås vackraste. 

Följt av en promenad genom trollskogen.

/Maria

Vi har varit på turné...

Oskar har ett trädkojsbygge i stugan som det entusiastiskt byggdes på i början av sommaren men som sedan stannade av. Han har rivit och börjat om och inte riktigt hittat ett bra sätt att bygga. Det var då jag kom på idén att vi skulle besöka trädhushotellet i Harads. Harads ligger bara 4 mil från vår stuga och 8 mil hemifrån, ändå har vi aldrig kommit på tanken att åka dit tidigare. Ibland är man mer än lovligt trögtänkt.

Tyvärr är det ruskigt dyrt att bo i trädhusen men det fanns även möjlighet att gå en guidad tur bland träden med möjlighet att titta in i ett par av rummen  för 150 kr/person och det nappade vi på.

Före visningen tog vi en kaffetår på Brittas pensionat som har samma ägare som Treehotel och som även serverar frukost och middag åt trädhotellets gäster. Vilket underbart ställe, bara det gjorde resan på klassiskt norrbottniska skitvägar med ständiga vägarbeten väl värd. Massor med gamla prylar i varje vrå, ögongodis var man än vände sig och som pricken över i blommande  Mårbackapelargoner i varje, självklart spröjsade, fönster. Det var som att gå in hos en gammal mormor som aldrig kastat en enda liten sak.

Brittas pensionat.
Välskött, genomtänkt och genuint. Helt klart ett ställe värd att besöka.
Ser du barnstolen till vänster om soffan. En sådan åt jag mina första potatisar i. 

Alla små gamla prylar som fanns överallt. Nästan så att ögonen gick i kors av allt tittande.

Sedan var det dax för rundturen. Vi blev guidade av ägaren själv som med stor stolthet berättade om hotellet och dess lite mer celebra gäster (Kate Moss t ex) och svarade på alla konstiga frågor. Han berättade att hotellet till största delen gästas av utländska gäster, många besöker Sverige i första hand för att bo i träden i skogen i Harads.

In på en stig och upp för en backe, så hittar man de sex unika rummen. Treehotel håller sig även med en egen helikopterplatta för de gäster som har extra bråttom till lugnet.

The birds nest. Det set verkligen ut som ett överdimensionerat skatbo. Skulle inte vilja stöta på den skatan som har ett så stort bo.

Ett UFO har fastnat i träden.

Blå kotten (?) heter den här röda byggnaden. 

Kabinen. Byggd i världens bästa by av Vittjärvshus.

The mirrorcube med speglar runt hela konstruktionen försvinner nästan bland träden. 

Om jag skulle få möjlighet att bo i ett av rummen en natt så skulle jag nog välja att bo i Kabinen. Den ser ut att ha den allra bästa utsikten. Och jag skulle nog välja att göra det sent på hösten, tänk att få sitta i ett träd och titta ut över ett frostvitt landskap. Det är nog mumma för själen det.

Snacka om att det är en alldeles vansinnigt knasig idé att bygga ett hotell där rummen hänger i träden men just därför är den så briljant. En sån där sak som man önskade att man kommit på själv. Oskar läste på en sida på nätet att två av Treehotels rum var topp 3 på en lista över världens bästa trädhus så det är en knasig idé i världsklass.

Om turen till Treehotel gav Oskar inspiration till vidare kojbygge? Ojaa, men nu pratades det om glaspartier, elektriska stegar och andra dyra och sofistikerade konstruktioner.

/Maria

Sensommarmörker

Jaa, jag vägrar kalla det höstmörker. Inte än på ett tag. Mörkt blir det iallafall på kvällarna och då brukar ju lusten att tända levande ljus göra sig påmind. I webbutiken hittar du tre olika sorters ljushållare. Välkommen till produktkategorin Ljusstakar och lyktor .

Stor ljuslykta som passar lika bra ute som inne.
 Nu finns endast tre stycken kvar i webbutiken och de är slut hos leverantör.
330kr

Ljusstake Oliv för kronljus. Variera utseendet genom att lägga t ex stenar eller kulor i korgen.
35kr/st. 

Hängande lyktor i glas och metall med s k fattigmanssilver.
65kr/st eller 3 för 175 kr.

/Maria

Två veckor in i vardagen...

Ett snabbt litet "hej" så här på söndagskvällen. 

Nu har jag jobbat i två veckor efter min långa sommarledighet. Det är mycket att förbereda inför ett nytt läsår och nya barn att lära känna. Imorgon är det så dax för skolstart och allt rullar igång på riktigt. Upp med alla bollar i luften igen.

Här kommer lite bilder från vår favoritplats på jorden, stugan:

Att vara i stugan och dess omgivningar ger så mycket energi.

Har hittat några riktiga bjässar till potatisar i pallkragarna trots att blasten sett så ledsen ut i sommarens nederbördsrika väderlek. 

När det var fint väder passade jag på att ta ut sygrejerna på vår nybyggda altan och sy.
Gunsan njuter av stuglivet hon också. 

Ha det gott!

/Maria

Sommar, sommar, sommar

 Läste på Kurirens (lokaltidningen) hemsida att vi får sommar på fredag och fredag endast. Dax att börja planera vad man ska göra med de dyrbara timmar som vi får njuta. Hmm...

Iallfall, det är ingen idé att gå omkring och vara bitter över väderläget. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Här kommer ett litet tips på hur man kan ta tillvara sommarens fägring trots att regnet står som spön i backen. Att plocka in en bukett vilda blommor att ställa på bordet är ju alltid fint och somrigt men den där vasen har en förmåga att alltid stå i vägen. I ett skåp hittade jag dessa fyra små snapsglas som ingick i stugköpet. Jag hukade mig för regnet och plockade några blommor till varje glas. Det blev fina, somriga bordsdekorationer som inte var i vägen när man skulle prata med de som satt på andra sidan bordet.

Antingen sprider man fägringen längs bordet och ställer dem en och en eller så kan de stå tillsammans i en liten grupp.

För att fortsätta på sommarblomstemat så kan jag tipsa om muggar och glas som jag hittade på Rusta och kände att jag absolut "behövde" i stugan:

Muggarna kostar 10kr/st och finns här

Glasen kostar 20 kr för ett 4-pack, här.

När det börjar blomma i naturen och rabatter börjar jag plåga mina följare på Instagram med blombilder. Det är ju så tacksamt att fota blommor. De är vackra och står lydigt still tills man fått till en bild som man är nöjd med.  

Ringblomma i regn. Regn är inte alltid av ondo.

Nära, nära.

Nu ska jag gå och sy vidare. Jajjamen, det blir några kappor av mönstret jag skev om förra veckan.

På återseende!

Maria

Sova eller sy - ett svårt val

Tänkte gå och lägga mig men blev så grymt sugen på att sy lite barnkläder bara så där. Det var ju så längesedan. Började med att söka runt på Etsy efter något fint basmönster för en enkel klänning men hittade istället ett på en så fin kappa. Jag vet att jag har det perfekta tyget någonstans i syrummet...

Bild från mönsterkonstruktörens Etsy-sida. Visst är den fin!

Ska ställa väckarn till imorgon så jag kan börja sy riktigt tidigt. ;-)

Go´natt!

/Maria