När andra jagar Pokemon...

Vi var i stugan när Pokemon invaderade landet. Så långt ut på landet hittade inte de små figurerna. Endast genom sociala medier blev vi varse dess existens och framfart. När vi någon gång åkte in till stan (som i stugsammanhang är Boden) kunde vi beskåda och förfasas över fenomenet. Kul att ha något nytt att gnälla och beklaga sig över. Kan säga att jag nu varit i Pokemontätare område i två veckor men har fortfarande aning om vad det handlar om.

Men trots att jag suttit ute på vischan och stickat under denna invasion så har jag inte suttit utan jakt och byte. Jag har hittat på ett alldeles eget jaga/leta-spel. Det började en solig och fin lördagskväll när vi satt och åt middag. Ett flygplan passerar högt över våra huvuden. Jag börjar fundera högt på hur många flygplan som egentligen kan gå till Kiruna varje dag och på lördag kväll dessutom. Hur många ska till Kiruna egentligen?
- Kolla Flightradar24, säger min tidigare så flygplanstokige son.Snabbt kunde vi konstatera att planet som precis passerat inte alls kom från Kiruna utan var på väg från finska Kittilä till Zürich. Där och då var jag fast.Varje gång jag efter det såg eller hörde ett flygplan så var jag tvungen att kolla vad det var för ena som var ute och flög. Det visade sig att väldigt många flygrutter går över det svenska inlandet för vidare transport ut i vida världen. Som exotiska exempel kan jag nämna Dubai till den amerikanska västkusten, Tokyo och Osaka till Frankfurt eller som den morgonen när Qatar airways plan bildade ett pärlband längs Luleälven  på väg från Doha till en rad amerikanska storstäder. Eller som morgonen när jag rusade in till mina långsovande herrar och hojtade att minsann Moskva till Havanna precis passerat. De delade inte min entusiasm. Även mer logiska rutter som Oslo till Kirkenes kan jag lägga i min samling. Särskilt många Kiruna till Stockholm har jag dock inte sett.

Qatar airways i en lång prydlig rad. Ordning och reda. Vid det här tillfället kom jag dock på tanken att den ständiga strömmen av flygplan faktiskt spyr avgaser över mina jordgubbar.

Ett av mina första jaktbyten. Man får veta en hel del om planet och flygrutten på Flightradar24.

En lustig tanke slog mig, säg att vi ska åka till Osaka. För att ta oss dit måste vi först till Stockholm och sedan till Frankfurt. Det skulle alltså betyda att vi skulle ta två flyg till Frankfurt för att sedan åka hela vägen tillbaka och passera högt över stugan.

Det här flygplansjagandet funkar även på hemmaplan. Idag på morgonens hundpromenad i skogen blev överflugna av ett gäng indier på väg till New York. Hoppas de gillade utsikten.

Idag var för övrigt första skoldagen för kommunens alla barn och för "min" nya förskoleklass . Pirr i magen på fröken i morse. Det blev en fin första dag.

/Maria

Vi lämnade sommaren...

...i skydd av mörkret.

Nu har jag jobbat fyra dagar efter en sju veckor lång ledighet som sin vana trogen gick alldeles för fort. När vi alla äntligen blev lediga och begav oss till stugan valde även sommaren att lägga in en extra växel och vi fick kanonväder i nästan fyra veckor. Som vanligt hade jag storstilade planer på allt jag skulle hinna göra i stugan under ledigheten: måla möbler, tapetsera, måla siden, färga garn, sticka både det ena och det andra. Listan var lång, mycket längre än fyra veckor. Inte minst var min plan att jag skulle blogga om inte varje så åtminstone varannan dag. Men det händer något när man sitter där ute på vischan, man slutar helt enkelt bry sig om världen bortom den susande aspdungen. Att börja koppla ihop teknikprylar för att kunna skicka ut sitt blogginlägg i cyberspace, i en ordning som man inte bryr sig i att komma ihåg från dag till dag är inget man väljer att lägga energi på när man kan välja att istället ta en kaffekopp i handen och gå en inspektionsrunda via växthuset till odlingarna i pallkragarna för att se hur mycket allt har vuxit sedan dagen innan. Till och med en sådan sak som att  åka iväg och handla som man tyvärr måste göra även när man är i stugan blir lite jobbigt eftersom man både måste kamma sig och leta reda på ett par skor som inte är ett par för stora gummistövlar.

Vi har haft det bra, skrattat, umgåtts med svärmorföräldrarna, ätit mycket glass, cyklat, fiskat och druckit kaffe. Den bästa av semestrar. Men allt roligt har ett slut. I fredags kväll när vårt besök från det vanliga livet, två av mina kollegor, åkt och stugan kändes lite kall och ruggig bestämde  vi oss för att det var dax att återinträda i atmosfären runt vår hemadress. Snabbt,effektivt och utan omsvep packade vi ihop våra prylar (bla mina 2 ton pysseljox, var kom allt det ifrån?) och åkte hem. Så i skydd av mörkret, lite som att vi ville smyga oss därifrån för att inte uppröra dem lämnade vi stugan och sommaren bakom oss.

Nu ser vi fram emot vad hösten och vintern har att erbjuda.

/Maria