Nu har jag jobbat fyra dagar efter en sju veckor lång ledighet som sin vana trogen gick alldeles för fort. När vi alla äntligen blev lediga och begav oss till stugan valde även sommaren att lägga in en extra växel och vi fick kanonväder i nästan fyra veckor. Som vanligt hade jag storstilade planer på allt jag skulle hinna göra i stugan under ledigheten: måla möbler, tapetsera, måla siden, färga garn, sticka både det ena och det andra. Listan var lång, mycket längre än fyra veckor. Inte minst var min plan att jag skulle blogga om inte varje så åtminstone varannan dag. Men det händer något när man sitter där ute på vischan, man slutar helt enkelt bry sig om världen bortom den susande aspdungen. Att börja koppla ihop teknikprylar för att kunna skicka ut sitt blogginlägg i cyberspace, i en ordning som man inte bryr sig i att komma ihåg från dag till dag är inget man väljer att lägga energi på när man kan välja att istället ta en kaffekopp i handen och gå en inspektionsrunda via växthuset till odlingarna i pallkragarna för att se hur mycket allt har vuxit sedan dagen innan. Till och med en sådan sak som att åka iväg och handla som man tyvärr måste göra även när man är i stugan blir lite jobbigt eftersom man både måste kamma sig och leta reda på ett par skor som inte är ett par för stora gummistövlar.
Vi har haft det bra, skrattat, umgåtts med svärmorföräldrarna, ätit mycket glass, cyklat, fiskat och druckit kaffe. Den bästa av semestrar. Men allt roligt har ett slut. I fredags kväll när vårt besök från det vanliga livet, två av mina kollegor, åkt och stugan kändes lite kall och ruggig bestämde vi oss för att det var dax att återinträda i atmosfären runt vår hemadress. Snabbt,effektivt och utan omsvep packade vi ihop våra prylar (bla mina 2 ton pysseljox, var kom allt det ifrån?) och åkte hem. Så i skydd av mörkret, lite som att vi ville smyga oss därifrån för att inte uppröra dem lämnade vi stugan och sommaren bakom oss.
Nu ser vi fram emot vad hösten och vintern har att erbjuda.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar