När andra jagar Pokemon...

Vi var i stugan när Pokemon invaderade landet. Så långt ut på landet hittade inte de små figurerna. Endast genom sociala medier blev vi varse dess existens och framfart. När vi någon gång åkte in till stan (som i stugsammanhang är Boden) kunde vi beskåda och förfasas över fenomenet. Kul att ha något nytt att gnälla och beklaga sig över. Kan säga att jag nu varit i Pokemontätare område i två veckor men har fortfarande aning om vad det handlar om.

Men trots att jag suttit ute på vischan och stickat under denna invasion så har jag inte suttit utan jakt och byte. Jag har hittat på ett alldeles eget jaga/leta-spel. Det började en solig och fin lördagskväll när vi satt och åt middag. Ett flygplan passerar högt över våra huvuden. Jag börjar fundera högt på hur många flygplan som egentligen kan gå till Kiruna varje dag och på lördag kväll dessutom. Hur många ska till Kiruna egentligen?
- Kolla Flightradar24, säger min tidigare så flygplanstokige son.Snabbt kunde vi konstatera att planet som precis passerat inte alls kom från Kiruna utan var på väg från finska Kittilä till Zürich. Där och då var jag fast.Varje gång jag efter det såg eller hörde ett flygplan så var jag tvungen att kolla vad det var för ena som var ute och flög. Det visade sig att väldigt många flygrutter går över det svenska inlandet för vidare transport ut i vida världen. Som exotiska exempel kan jag nämna Dubai till den amerikanska västkusten, Tokyo och Osaka till Frankfurt eller som den morgonen när Qatar airways plan bildade ett pärlband längs Luleälven  på väg från Doha till en rad amerikanska storstäder. Eller som morgonen när jag rusade in till mina långsovande herrar och hojtade att minsann Moskva till Havanna precis passerat. De delade inte min entusiasm. Även mer logiska rutter som Oslo till Kirkenes kan jag lägga i min samling. Särskilt många Kiruna till Stockholm har jag dock inte sett.

Qatar airways i en lång prydlig rad. Ordning och reda. Vid det här tillfället kom jag dock på tanken att den ständiga strömmen av flygplan faktiskt spyr avgaser över mina jordgubbar.

Ett av mina första jaktbyten. Man får veta en hel del om planet och flygrutten på Flightradar24.

En lustig tanke slog mig, säg att vi ska åka till Osaka. För att ta oss dit måste vi först till Stockholm och sedan till Frankfurt. Det skulle alltså betyda att vi skulle ta två flyg till Frankfurt för att sedan åka hela vägen tillbaka och passera högt över stugan.

Det här flygplansjagandet funkar även på hemmaplan. Idag på morgonens hundpromenad i skogen blev överflugna av ett gäng indier på väg till New York. Hoppas de gillade utsikten.

Idag var för övrigt första skoldagen för kommunens alla barn och för "min" nya förskoleklass . Pirr i magen på fröken i morse. Det blev en fin första dag.

/Maria

Vi lämnade sommaren...

...i skydd av mörkret.

Nu har jag jobbat fyra dagar efter en sju veckor lång ledighet som sin vana trogen gick alldeles för fort. När vi alla äntligen blev lediga och begav oss till stugan valde även sommaren att lägga in en extra växel och vi fick kanonväder i nästan fyra veckor. Som vanligt hade jag storstilade planer på allt jag skulle hinna göra i stugan under ledigheten: måla möbler, tapetsera, måla siden, färga garn, sticka både det ena och det andra. Listan var lång, mycket längre än fyra veckor. Inte minst var min plan att jag skulle blogga om inte varje så åtminstone varannan dag. Men det händer något när man sitter där ute på vischan, man slutar helt enkelt bry sig om världen bortom den susande aspdungen. Att börja koppla ihop teknikprylar för att kunna skicka ut sitt blogginlägg i cyberspace, i en ordning som man inte bryr sig i att komma ihåg från dag till dag är inget man väljer att lägga energi på när man kan välja att istället ta en kaffekopp i handen och gå en inspektionsrunda via växthuset till odlingarna i pallkragarna för att se hur mycket allt har vuxit sedan dagen innan. Till och med en sådan sak som att  åka iväg och handla som man tyvärr måste göra även när man är i stugan blir lite jobbigt eftersom man både måste kamma sig och leta reda på ett par skor som inte är ett par för stora gummistövlar.

Vi har haft det bra, skrattat, umgåtts med svärmorföräldrarna, ätit mycket glass, cyklat, fiskat och druckit kaffe. Den bästa av semestrar. Men allt roligt har ett slut. I fredags kväll när vårt besök från det vanliga livet, två av mina kollegor, åkt och stugan kändes lite kall och ruggig bestämde  vi oss för att det var dax att återinträda i atmosfären runt vår hemadress. Snabbt,effektivt och utan omsvep packade vi ihop våra prylar (bla mina 2 ton pysseljox, var kom allt det ifrån?) och åkte hem. Så i skydd av mörkret, lite som att vi ville smyga oss därifrån för att inte uppröra dem lämnade vi stugan och sommaren bakom oss.

Nu ser vi fram emot vad hösten och vintern har att erbjuda.

/Maria

Stora stumpstickbloggen.

Nej, jag ska inte fylla den här bloggen med enbart stickade strumpor men ibland duggar stickade-strumpor-inläggen tätt.

Imorgon börjar fruntimmersveckan och Järbo garn har meckat ihop en mysterieknit-a-long med en mönsterdel för varje dag under veckan, lite som en adventskalender. Knit-a-longs kan se ut på många olika sätt t ex när många stickar samma sak, på samma tema eller under en viss tid och visar upp sitt resultat i tex en facebook-grupp eller på Ravelry (Facebook för sticknördar). Jag brukar sällan haka på sådana här påfund eftersom jag tappar lusten att göra något så fort den minsta gnutta tvång kommer in i bilden och pyssel ska vara lustfyllt. Just den här knit-a-longen är av mysteriesorten med en ”ledtråd” om dagen och det triggar igång min nyfikenhet så till den milda grad att jag inte kan avstå från att vara med. Jag har varit med på en mysteriestickning tidigare, det var när min favorit-stickpodd hade en under julledigheten. Till den köpte jag 10 små härvor ruskigt dyrt garn till en mössa som fortfarande ligger halvfärdig längst ner i min stickkorg. Bättre lycka med den här hoppas jag. Järbos mysteriestickning ska resultera i ett par strumpor (förhoppningsvis, säger jag med tanke på tidigare resultat). Jag har valt  att bara sticka med en färg, ett cerisrosa garn och jag ska utmana mig själv genom att använda en teknik som jag aldrig provat på förut nämligen genom att sticka båda strumporna samtidigt på en lång rundsticka, magic-loop heter det visst.

Ett nystan knallrosa Mellanraggi från Järbo garn och rundstickor och 100cm lång kabel från Drops. 

Pinna nu iväg och köp ett nystan eller 6 och häng med på en stickvecka där vi förhoppningsvis lär oss en hel massa ny saker, om inte om stickning så kanske vi får några nya insikter om vårt eget tålamod.

Stick-o-hoj!

/Maria

C-vitaminstrumporna är färdiga!

Och de blev långa.

Nu har jag stickat klart och fäst alla trådar på strumporna som jag började sticka på den gångna helgen. De blev riktigt långa, ända upp till knäna för jag ville använda hela garnnystanen för att se hur färgningen till slut blev. Hur jag färgade garnet kan du läsa om här. Till en början var jag lite missnöjd med hur färgningen blev, jag tyckte att det blev på tok för lite rött och att färgskiftningarna kom för tidigt på nystanen. Med facit i hand tyckte jag att det var riktigt bra att de kom så tidigt. Eftersom jag stickade strumpor av garnet kom skiftningarna på foten där de syns mer istället för längre upp på skaftet. Ibland kan fel blir rätt.

Det här var första gången jag stickade strumpor från tån och upp, det var lite trixigt i början, jag fick youtuba en hel del för att hitta en video som visade uppläggningen på lättförståeligt sätt. Jag använde tekniken från den här videon för att lägga upp på två stickor:

Sedan använde jag mig av Garnhumlans beskrivning på raggsockor stickade från tån och upp. Eftersom jag inte så ofta kollar stickfastheten (ofantligt korkat att inte göra det) så blev den första sockans fot på tok för lång och bred så jag fick repa upp och göra om några gånger med några olika modifieringar. Bland annat stickade jag foten 12 cm istället för 14 innan jag började med kilarna.

Att sticka sockor från tån och upp var riktigt roligt. Man hade kvar den lättaste biten till sist vilket ju ofta är en fördel när man ska sticka två likadana av något och lider av svår second sock syndrom, dvs  den första i ett par är alltid rolig att göra, dess maka vill inte riktigt bli klar någon gång, för att det är tråkigt att göra exakt samma sak en gång till. Dessutom behövde man inte vara rädd att garnet skulle ta slut innan man stickat färdigt tån, något som annars kan göra en stickare lätt stressad, man kan med denna metod sluta när garnet är slut. Fiffigt, det blir inte över en massa garnslattar.

Nu har jag börjat sticka på något nytt i tjockt ullgarn, härligt knirkigt i sommarvärmen. Bilder kommer när jag kommit en bit.

Ha det gott !

/Maria

Hemmafix

När man gått hemma några dagar börjar man lägga märke till saker och ting som man annars inte ser när vardagen rullar på. Det första som slog mig var att huset behövde en storstädning, där är jag nu, tar ett rum lite då och då när andan faller på. När jag väl börjar städa hittar jag saker som jag vill piffa, fixa och göra om. Det blir mycket på en gång för man vill ju göra allt precis NU. Jag har dock bestämt mig för att vara lite mogen och sansad och börja på ett ställe.

Vårt sovrum är ingen munter syn, det är väldigt litet och periodvis används det även som förvaring för allehanda bråte som inte har någon annan plats i huset. Att det inte är rogivande att sova då behöver man inte vara expert för att fatta. Jag gjorde ett ryck och målade om det för några år sedan när det var trendigt med kaffefärger. Vårt sovrum har därmed en fondvägg i färgen bryggmalet mellanrost och färgen mellanmjölk på övriga väggar. Inget fel i det, jag tycker fortfarande om väggarna som de är men jag har börjat fantisera om tapeter med små blå rosor på, lite som mönstret på gammalt fint porslin. Än har jag inte hittat någon tapet som passar in på min fantasi men det är ingen panik, det blir när det blir.

Före. Brunt  i brunt som en kopp starkt kaffe.

Efter: Förvandlingen mot mitt blåa drömsovrum har börjat.
Nästa steg blir ett nytt överkast och lite prydnadskuddar.

Madrasstyget har jag spanat in länge. det är så rustikt och fint.
 Puskorna är gjorda i kritvitt bomullsgarn.

I veckan har vi tagit första steget från kaffekoppen till min blåa, romantiska dröm genom att byta tyg på sänggaveln. Tidigare hade den ett brunt tyg, nästan exakt samma nyans som fondväggen, nu har den fått en ny kostym i form av blått bomullstyg som för tankarna till gamla tiders madrasser köpt på Ohlssons tyger, som dekorerades med puskor, dvs vita garntofsar. Jag hade ingen aning om att det hette puskor, men Google hade svar.

Så här gjorde jag:

Jag använde:

• Mdf-skiva i lämplig storlek.
• Skumgummi i mdf-skivans mått.
• Tyg.
• Bomullsgarn
• Häftpistol
• Lång nål
• Ev trälim
• Borr

Jag tog bort det gamla tyget från den gamla mdf-skivan och återanvände den. Sedan ritade jag ut på baksidan var puskorna skulle sitta. Ett hett tips är att först räkna ut på ett papper hur du vill ha det. det gjorde inte jag så baksidan av vår sänggavel är full med prickar, streck och räknefel. Borra sedan hål där puskorna ska vara. Limma fast skumgummit på mdf-skivan, det är inte så noga, det är bara för att inte skumgummit ska åka omkring när du häftpistolar. Skjut fast tyget på baksidan av skivan, var extra noga med att hörnen blir fina. Puskorna gör du så här:

Du behöver bomullsgarn och en sax.

Linda garnet runt dina fingrar
 (eller gör som jag, använd två prinskorvar) 20-30 varv.

Bind av på mitten med en lång snörstump.
 Knyt hårt, flera gånger.

Klipp upp öglorna.

Forma och frisera din puska. Klart!

Trä nålen med en puska och försök pricka de borrade hålen från framsidan, tryck in puskan från framsidan och dra åt på baksidan så mycket som du tycker är snyggt, häfta fast snöret på baksidan med flera klammer, en knut på snöret gör att det sitter ännu bättre och inte slackar efter.
När alla puskor är på plats är sänggaveln klar och du kan sova nöjd och glad i din "nya" säng.

Du missar väl inte Ernst ikväll! Som jag har väntat.

/Maria

Astrids magasin testar norrbottniska pärlor...

...och först ut är Luleå skärgård!

Eftersom vi bestämt att stanna kvar i hemlänet den här semestern tänkte vi passa på att åka runt lite inom närområdet och pröva på utbudet. Igår tog jag och mina herrar en spontantur ut till Klubbviken i Luleå skärgård, det var ju så ljuvligt väder. När vi väl bestämt oss för att åka packade vi raskt ihop en god picknick och åkte ut med Stella Marinas 16.15-tur och tillbaka till stan 20.00.  En perfekt tid att åka tycker jag nu. Jag är ingen soldyrkare, trivs bättre sittandes med en stickning i skuggan, så att vara där när solen inte står fullt så högt på himlen kändes skönt, det var ju fortfarande väldigt varmt. Vi gick till Sandöns yttersta spets, en promenad på ca 25 minuter,  väl där öppnar sig en lång och nästintill folktom sandstrand. Vattnet är långgrund, man kan gå till Finland utan att bli blöt om knäna känns det som. Utsikten är helt makalös, sand, himmel, hav, någon liten ö, måsar på stenar och kanske ett stort lastfartyg som ligger och väntar på att få åka in till Luleå hamn för att lossa sin last är allt man ser. Jag kan sitta där och åååh-a och aaaah-a hur länge som helst.

Himmel, hav och sand

Solblänk 

Varje gång jag åker dit, vilket är på tok för sällan, inte ens varje år, slås jag av att naturen är så olik den övriga norrbottniska naturen. Ön heter ju inte Sandön av en slump. Marken, växterna och hur växterna växer i den sandiga marken är så olik det man är van att se. Det slår aldrig fel, nästan tvångsmässigt slänger jag ur mig klyschan "tänk att det här är Sverige, till och med Luleå" till dem som tvingas höra.

Blomma som trivs med sand mellan tårna?

Lite praktiskt om jag lyckats locka någon att ta en tur till Klubbviken:
Stella Marina och Symfoni kör turer till Klubbviken hela dagarna. Turen tar 40 min. Turlista och annan matnyttig information hittar du här, Vi bokade och betalade våra båtbiljetter på nätet, väldigt smidigt, det kan du göra här eller här.

I Klubbviken finns restaurang, toaletter, lekplats mm. Alla bekvämligheter du kan önska dig men Astrids magasin har testat och testpanelen rekommenderar att gå en bit bort och njuta dubbelt.

Nu hoppas vi på fler fina badfrämjande dagar.

/Maria

Helgen i bilder

Jisses vad dagarna går fort. Jag hinner inte riktigt med känner jag. I fredags åkte vi till stugan trots en lite svajig väderprognos. Det visade sig vara ett bra val eftersom vädret ändå blev bra. Här kommer lite bilder:

Jag började sticka strumpor av garnet som jag färgat själv. Jag stickade både framåt och bakåt (repade upp) några gånger innan jag fick till det något så när bra med tå-upp-stickningen. Se så fint stickorna matchar garnet. Hihi.

Växthuset fick sig en rejäl omgång med Västerbottenssåpa, en något sen vårstädning. Det har börjat hända grejer i krukorna, vi har skördat vår första gurka och några små små tomater.

På lördagseftermiddagen cyklade vi genom byn till svärmormor och svärmorfar. Eftersom Gunsan är lite för liten för att springa bredvid när vi cyklar och för att hon ju är en prinsessa av rang har hon en egen cykelkorg att åka i. Hon tycker väl egentligen att det är så där halvroligt.

 

Lördagskvällens cykeltur hem igen bjöd på vackra färgkontraster, tänkte genast på att jag skulle färga garn i dessa nyanser, vi hann precis in innan himlen öppnade sig.

Jag har mer eller mindre gett upp hoppet om att få någon fisk, jag hade inte ägnat fisket en tanke på hela helgen förrän Fredrik kom upp från älvstranden och sa att han sett STORA fiskar i vattnet. Jag lyckades lura med honom i båten och gissa vem som efter endast fem minuters fiskande fick napp, en ledtråd: det var inte jag. På 40 minuter hade han fått upp 4 abborrar medan jag min vana trogen inte fick så mycket som ett litet hugg. Jag var ( och är fortfarande) så bitter så jag glömde fota hans fiskelycka. Men å andra sidan, det var en vacker eftermiddag ute på älven, varmt och alldeles spegelblankt så vem är jag att klaga. 

 Ha det gott, det ser ut att bli en fin dag idag.

/Maria

Väggblomma

Den senaste veckans väder har i allra högsta grad inbjudit till inomhusaktiviteter, åtminstone här i norr. Jag har pysslat med både det ena och det andra, startat massor med nya pysselprojekt men inte fått färdigt ett enda litet. Jag är hopplös på att färdigställa saker, det är så mycket roligare att börja på något nytt. Jag förstår inte logiken i det, egentligen är det ju jätteroligt att svassa runt i en alldeles ny egenstickad tröja eller ge bort ett stickat strumppar där alla trådar är fästa. Jag övar mig på att göra färdigt innan jag börjar på något nytt, just den här veckan har det dock inte gått särskilt bra med den saken.  Jag har också lite svårt för att visa upp saker jag gör under arbetets gång här på bloggen. Jag vill helst vara klar innan jag visar upp. Med dessa båda tankesätt skulle det alltså inte bli mycket aktivitet här på bloggen så idag tänkte jag visa upp vad jag började med kring 4-snåret i morse.

Pinterest är ju en aldrig sinande källa till inspiration. Börjar man söka på något så kan man hinna vandra genom många olika hantverkstekniker och spara massor med pins på Det-här-ska-jag-göra-någon-gång-anslagstavlan innan batteriet dör mobilen. Jag hittade för ett par veckor sedan beskrivningar på hur man gjorde jätteblommor i papper och blev sugen på att testa. Den här videon är bra att titta på innan man börjar.

Jag gjorde mina blommor av en gammal bok, jag vet att det kan verka provocerande att klippa sönder en bok men det här var en gammal biblioteksbok som gallrats för att slängas så alternativen var för boken att antingen bli en blomma eller eldas upp i närmsta värmeverk, då tyckte jag att den lika gärna kunde få lite mer tid i rampljuset som blommor. Eftersom bokbladen var mindre än pappersarken i videon blev mina blommor mindre men de mäter ändå ca 30 cm "mellan bladspetsarna". Nu ska jag göra ett gäng blommor till i varierande storlekar och så lite blad. Dessa ska sedan får pryda väggen ovanför sängen och sprida lite fägring i vårt totalt opyntade sovrum.

Åter till limpistolen.

/Maria

Mer loppisfynd

Samtidigt som jag fyndade den fina december-koppen hittade jag även två vaser. Dessa förde mig snabbt tillbaka minst 30 år i tiden. Till Domus husgerådsavdelning i källaren på Storgatan i Luleå tillsammans med min syster, hon är 17 år äldre än mig och hade redan flyttat hemifrån. Jag kommer ihåg att vi var och tittade på de här vaserna och och vi tyckte båda två att de var så fina. Hon köpte damen vill jag minnas. När jag såg dessa två på loppisen plockade jag ner dem i korgen direkt. Av någon anledning kostade damen 30 kronor medan herren blev min för 20 pix. Nu pryder de byrån i stugan tillsammans med lite andra loppisfynd och får härbärgera alla buketter av vilda blommor som jag inte kan låta bli att plocka på mina och Gunsans morgonpromenader.

Herr och fru blomsterhatt...

...med höga mjölörtsplymer.

Här på byrån brukar det alltid ligga en hel massa bråte, skruvar och spikar, mobiler, nycklar och myggmedel. Oförtrutet kämpar jag vidare med att hålla platsen så här fin genom att fösa ner allt fult jox i översta lådan. Byrån, spetsduken och böckerna är ett loppisfynd, likaså flodhästen som fått en omgång med sprayfärg samt lampan som jag gjort en ny skärm till. Tavlan bakom är en fiktiv karta över vår by ur boken Glupahungern av Andrea Lundgren som utspelar sig i skogarna runt byn. 

 /Maria

På abborrfronten...

intet nytt...

Nu är vi hemma igen efter en något förskjuten helg i stugan. Jag har gjort några nya försök med abborrfisket med nya fiskemetoder men med samma resultat som tidigare. Nu börjar jag också se det komiska i det. Tror aldrig någon så envist har lagt ner så mycket tid på fiske med så skralt resultat.

Söndagskvällen var ljuvlig, jag och sonen hoppade över EM-fotbollen till förmån för en tur ut på älven. Fiskelyckan var det som vanligt med men vi fick däremot se en bäver komma simmande mot oss. Jag ska inte sitta här och vara kaxig för jag blev ärligt talat skiträdd, de är ju jättestora. Innan jag hade lyckats få upp mobilen ur fickan hade bävern bestämt sig för att det var bäst att dra så något vettigt bildbevis fick jag inte. 

Nu kör vi semestervecka nummer 2 och jag har massor med pyssel jag vill visa, måste bara få det färdigt först.

/Maria

Vilken såpa!

Den senaste veckan har jag sålt en hel del såpa från Västerbottenssåpa i webbutiken och har själv använt avsevärda mängder av den samma. Är det så att vi gärna städar när vi får semester? Jag upptäckte i måndags att man börjar lägga märke till ett och annat när man lyfter blicken och verkligen ser sig om i sitt hem. Jag ska villigt erkänna att jag i veckan bland annat  skurat väggarna i trappan, hur sjutton hade det blivit så lurkigt där?

Mitt bästa såptips är att plutta ner en klick såpa i en sprayflaska (gärna en snygg som tål att stå framme på diskbänken)fylla på med vatten och skaka tills såpan löst sig. Då kan man snabbt och lätt spraya och torka bort fläckar lite varstans när man råkar se dem.

Västebottenssåpa samlar på många fiffiga städtips i sin blogg, här nedan kan du till exempel se hur rent och snyggt det blir av en rejäl duvning med såpan och en rotborste i kakel- och klinkerfogar, det blir något att ta itu med för mig till veckan det.

/Maria

Pappas pärlor

Tidigare i veckan började jag följa Pappas pärlor på Instagram. Gissa om jag blev sugen på att lägga pärlplattor när jag såg allt roligt som han gjort! De härliga konstsimmande herrarna var de första jag föll för så det vara bara att ta en sväng till Skapa glädje för att proviantera en pärlplatta och 6000 pärlor i blandade färger.

Nu simmar det så fint i ring ovanför badkaret, lite manlig fägring att titta på när man ligger i blöt.

Jag är lite sugen på att göra några abborrar nu också, kanske är det i så fall de enda abborrar jag får se i sommar om inte min fiskelycka bestämmer sig för att vända.

Jag som spenderar väldigt mycket arbetstid på att stryka pärlplattor och tycker att jag är hyfsat bra på det blev plötsligt lite osäker på hur jag skulle få till en snygg yta på mina gubbar, jag försökte följa instruktionerna på pappasparlor.com men helt perfekt ville det ändå inte bli. Där har jag lite att öva på.

/Maria

Första Juli

Fredag och ny månad och inte vilken månad som helst utan den bästa månaden av alla. Juli har så mycket att erbjuda i ledighet och lata dagar. Det får dock inte bli för slappt, det har Ida (vars blogg jag troget följer) tillsammans med de andra bloggarna på Bloggar om hälsa sett till. De har nämligen snickrat ihop en julikalender med en massa hälsofrämjande aktiviteter att välja bland varje dag under juli månad. Eftersom jag helt saknar både kondis och självbevarelsedrift så bestämde jag mig för att haka på, juli är ju den perfekta månaden att kicka igång lite nya hälsosamma vanor, man kan ju inte skylla på att man inte har tid iallafall. Det finns dock massor med aktiviteter i kalendern som även passar en latmask som jag som till exempel glassätning, hängmattefilosofering och molnspaning men jag ska förstås försöka ta mig an några av de lite mer ansträngande aktiviteterna också. Idag gick jag ut starkt med aktivitet nummer 46. En kopp kaffe och äppelpaj med en kula vaniljglass med familjen på vårt favoritfikaställe Hildurs kök. Det är som en varm skön filt för själen det.

Molnskådning är jag så bra på och jag har ett tips, har du ingen hängmatta så går det lika bra att ligga på studsmattan. Då får även eventuellt sällskap plats. 

En annan sak som gör mig lycklig är ett riktigt bra loppisfynd. Är det något jag är på ständig jakt på när jag är på loppisar så är det kaffekoppar. Det behöver inte nödvändigtvis vara några dyrgripar även om jag inte blir ledsen över en Grön Anna eller Blå blom till ett bra pris. Huvudsaken är att koppen ska vara god att dricka ur, det vill säga lagom stor och rätt form på kanten. Familjen tycker väl kanske att vi nått gränsen för hur många kaffekoppar ett hushåll kan behöva men jag brukar försvara mina köp med att det så ofta går sönder porslin i utedisken i stugan. Att diska och samtidigt slåss med mygg kräver ibland sina offer. Idag hittade jag en sådan där perfekt kopp igen. Det är förvisso en tekopp, en tekopp som skulle passa på vilken afternoon tea som helst men som kaffekopp är den i mina ögon perfekt, dessutom är den så där pråligt ursnygg.

Hur snygg som helst för 30 kronor. Att det står December i koppen låtsas jag inte om utan ser det mer som en utmaning, det borde alltså finnas 11 andra lika snygga koppar att jaga rätt på. Jag kan även intyga att den var god att dricka ur, något med formen på örat gjorde att mitt lillfinger ville spreta iväg likt lillfingret på en vithårig brittisk tant i dräkt på afternoon tea.

Trevlig helg!

/Maria

Först kom Big bang...

 ...sedan kom stenåldern, industriella revolutionen och sedan limpistolen.

Hur bar man sig åt före limpistolen, kan jag ibland tänka när jag blir så där riktigt djupt filosofisk. Man måste ju ha spenderat TIMMAR på att vänta på att limmet skulle torka och på köpet bli lite suddig i huvudet av den för vissa klistersorter karaktäristiskt starka doften. Limpistolen är ett av mina absoluta favoritverktyg. Många är de brännblåsor jag haft på fingertopparna när det limmats pyttesmått. Även på jobbet går limpistolerna varma, bokstavligen och bildligt, limstavarna är hårdvaluta som tyvärr ofta tar slut mycket snabbare än terminen (och chansen att beställa nya).

Igår var jag in en sväng på ICA Maxi och av en händelse, eller var det ödet, hittade jag mina drömmars limpistol. Den har smal munstycke, ordentliga stöd som inte viker sig och det bästa av allt, den går att köra sladdlös! SLADDLÖS! Nu måste jag bara hitta på en massa saker som jag kan limma.

En seriepysslares dröm. Underbart!

Var in en sväng på Urban store som nyligen flyttat från Boden till Luleå och hittade den här skrivboken. Tänkte att det kunde vara bra att ha någonstans att samla alla mer och mindre bra idéer på en plats. Tänk vad mycket som går förlorat för att man inte skriver ner det på en gång när tanken passerar genom huvudet och det känns som att det blir fler och fler förlorade tankar med åren. Eller?Nu ska jag anteckna ner dem direkt och jag ska göra det med stil. Ibland är papper och penna allra bäst. Och snyggast.

Brain storm eller korsdrag mellan öronen? Vi får väl se.

/Maria

Dagens post

Få eller rättare sagt inga andra saker får mig att studsa upp ur sängen och rusa till Konsum utan att passera kaffebryggaren som en SMS-avisering om paket från Panduro.

I morse hände det. Det plingade till i mobilen och jag var klarvaken och iväg på ingen tid alls. Panduro har rea och jag är inte den som låter något sådant gå obemärkt förbi. Den här gången lyckades jag  dessbättre behärska mig så att det inte blev allt för dyrt.

Sy dina egna apor-kitet har jag spanat in sedan de kom men tyckt att 299 kronor är lite för dyrt, nu var det nedsatt till halva priset så jag slog till direkt. Ska bli roligt att sy sötnosarna. Jag har även fastnat lite för det här med Jelly Rolls så när Tilda-ditot var på halva priset så fick det bli en sådan också. Det här är min tredje Jelly Roll och nej, det första lapptäcket av blåmönstrade balityger som jag visat tidigare är fortfarande inte färdigt. Med i paketet fanns även en liten burk smyckebetong, en något nättare förpackning än de 25 kilos betongsäckar jag ibland släpar hem från byggvaruhuset. Smycken i betong blir spännande att testa. Sist men inte minst, eller jo minst, mustasch- och hundhängen som ska bli halsband.

Pyssla lugnt!

/Maria

Varning för garnnörderi!

Jag trodde att jag var färdig med garnfärgandet efter förra sommarens intensiva garnkokande men så hittade jag det hör klippet på Youtube en natt när jag inte kunde sova och jag var fast igen. Självklart måste det testas.

Dagen efter åkte jag till närmsta garnsäljande butik och köpte två nystan vitt raggsocksgarn.

Jag började med att nysta upp garnet till bollar och ploppade ner den i ett gult färgbad. När de legat där efter konstens alla regler nystade jag om det så att det som var innerst i nystanet tidigare nu är ytterst. Nu fick garnet gå ner i ett rött färgband och ligga till sig. 

Efter härvande och tvättande av garnet kunde jag äntligen se resultatet:

Det blev knallgult-ljusgult-nästanvitt- vitrödspräckligt-rött. Jag blev hyfsat nöjd med detta första försök. Det enda jag skulle önska vore att det röda partiet hade varit längre. Om färgningstekniken kan jag säga att det det var ganska blött, slabbigt och lite tråkigt med allt nystande och härvande av drypvått garn men det var spännande att se resultatet. Jag kommer definitivt att göra nya försök.

Lite roliga bilr nystanen när man nystar dem på nystmaskinen. De här två ska så småningom bli höga strumpor stickade från tån med det röda längst fram i tårna. 

/Maria

Mat och potatis

När vi nu ändå är inne på det här med närproducerad mat så kan jag passa på att berätta om något i matväg som jag är betydligt bättre på än abborrfiske, nämligen potatisodling.

I höstas sparade jag tre små potatisar från den egna potatisskörden för framtida bruk. I April hade de börjat få groddar så jag satte ner var och en i varsin mjölkkartong med lite blomjord i botten. Vartefter groddarna växte fyllde jag på med mer jord. till slut var groddarna långa och rangliga och allt annat än en fröjd för ögat på fönsterbrädan. När det blev så pass varmt ute på dagarna att potatisen skulle klara av det satte jag om dem i två hinkar som jag flyttade ut på dagarna och tog in på nätterna. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Blasten växte till sig så småningom och blev kraftigare men såg fortfarande inte ut som potatisblast på något sätt.

Taniga ursäkter till potatisblast men de gjorde sitt jobb.

Målet var att de skulle skördas onsdagen före midsommar. Gissa om jag var nyfiken när den dagen kom. Jag var hem för att gå ut med hunden på lunchen och kunde ju självklart inte låta bli att pilla upp bara en liten potatis och vilken potatis sedan, stor och fin.

En alldeles perfekt liten potatis.

När jag kom hem tog jag upp resten. Någon jätteskörd blev det ju inte men nu vet jag att det funkar och nästa vår ska jag försöka igen men då ska jag sätta den i hinken innan blasten börjar likna en klätterväxt.

Hela skörden, väl värd all väntan.

Vi har ännu inte hunnit avnjuta dessa knölar eftersom jag glömde dem hemma i kylskåpet när vi åkte till stugan men ikväll ska vi äta dem och jag kan inte tänka mig att de smakar annat än ljuvligt.

/Maria

Världens sämsta storfiskare

Världens sämsta storfiskare, det är jag det. Om det inte var känt förut så är det då det efter den här midsommarhelgen. Förra veckan fick vi äntligen ner vår lilla roddbåt i älven.Vi fick den av min bror förrförra hösten och den har legat på torra land sedan dess. Jag har kastat längtansfulla blickar mot den lilla skutan och drömde om framtida fisketurer varje gång jag gått förbi. I torsdags när vi kom till stugan kastade vi oss raskt i båten, jag och Oskar, och gjorde vår jungfruresa. Mjärden (som lätt skulle kunna fylla ett helt blogginlägg, bara den) åkte i vattnet på en enligt båtens samlade expertis mycket lämpligt ställe. Nu skulle här fångas en hel massa härliga abborrar.

Lilla, lilla  båten. Så stabil och så fin.

På midsommaraftons förmiddag rodde vi förväntansfullt ut för att vittja mjärden. Förvåningen var stor när Oskar drog upp den till ytan och den var TOM, helt TOM! Att den skulle vara tom var aldrig någonsin ett alternativ i mina storfiskarsvulstiga dagdrömmar. Jaja, skam den som ger sig, jag och sonen slog våra kloka huvuden ihop och bestämde oss för en ny plats att sänka mjärden, något lite längre ut i älven.

Mjärden. Ett kapitel för sig. Ett tips till dig som gärna vill använda mjärden samma år som du köpte den: köp inte mjärde i platt paket. Monteringen var ingen promenad i parken.

På midsommardagen efter en stadig frukost åkte vi lika förhoppningsfulla som dagen innan ut till mjärden igen. Den var förstås lika tom den här gången. Det var här någonting brast i min skalle. Jag blev besatt. Jag tänkte minsann inte förlora mot ett gäng simmande ärthjärnor, jag skulle ha en abborre till varje pris. Jag fixade snabbt ihop ett metspö och pillade i en jordhög efter mask. I tre timmar metade, kastade, rodde och svor jag på att jag skulle ha stekt abborre till middag. Oskar gav upp efter en seg timme men jag gav mig inte förrän det började svida i skinnet av solen. Behöver jag ens säga att vi åt sill till middag för någon abborre fick jag då inte med mig.

Sedan dess har jag ägnat ofantligt  mycket tid till att googla, frågat ut svärmorfar om fisketips och gå ner till älven för att testa mina nya kunskaper. Jag har testat alla möjliga kombinationer av fiskeplats, tidpunkt på dygnet och fiskeredskap med samma magra resultat. Jag har fått skavsår och träningsvärk av allt roddande och en familj som börjat tvivla på min psykiska hälsa.

I morse var det dax att hämta in mjärden för att vi skulle åka hem. Innan jag gick ut sa jag till Fredrik att om mjärden är tom så ger jag upp, då ska jag aldrig mer ens tänka en fiskerelaterad tanke. Det närmsta fiske jag skulle låta mig själv komma skulle bli att plocka upp ett paket fiskpinnar i frysdisken på Coop. När jag drog upp mjärden möttes jag till min outsägliga lycka av den här lilla gynnaren. Hen hade försökt ta sig ut genom nätet men varit precis lite för tjock och fastnat. Stackarn.

Efter lite gnäll på Facebook, där folk så vänligt delade med sig av sin egen fiskelycka fick jag ytterligare några matnyttiga fisketips av min fiskande bror. Nästa helg ska jag testa dessa nya abborrfiskerön, för det här är långt ifrån över.

God söndag!

/Maria

Sommarlov!!! Nästan

Igår gick vi äntligen i mål. Skolavslutningdagen var här och vi fick skicka våra fina förskoleklassare på ett långt och härligt sommarlov. Det har varit en intensiv vårtermin och jag har lärt mig massor. Jag gick ju på jullov i vintras som fritidspedagog och kom tillbaka som oerfaren men mycket motiverad lärare i förskoleklass, bara att svida om och tänka nytt.

I måndags började jag fundera över vad jag skulle göra åt barnen till avslutningsdagen. Sent påtänkt som vanligt, har lite att jobba på när det gäller framförhållning. Iallafall, jag ville ge dem något annat än det vanliga, barnen vet ju att jag gillar att pyssla. Det skulle vara något som de vill ha kvar och som såväl pojkar som flickor skulle gilla så det landade på att jag bestämde mig för att göra armband. Efter lite googlande efter någon webbutik som hade bokstavspärlor till bra pris och som kunde utlova supersnabb leverans så hittade jag PY hobby. På onsdagen låg paketet i brevlådan när jag kom hem från jobbet, bara att sätta igång att pärla. Armbanden fick texten SOLARNA 2016 eftersom gruppen heter Solarnas förskoleklass, och består förutom av bokstavspärlorna även av små träpärlor i blandade färger. 21 armband till 21 barn tog sin lilla tid men det var det väl värt när jag såg reaktionerna hos barnen när de fick dem. Jätteroligt!

Nu har jag en vecka kvar, eller snarare 3,5 dag, att jobba innan jag också får sommarlov på riktigt. Då är jag ledig i sju härliga somriga veckor som ska fyllas med en hel massa pyssel och andra trevligheter. Och så måste jag städa här hemma också. Men det tar vi sedan, först en kopp kaffe.

/Maria

Morgonstund har syinspiration i mund

En morgon förra veckan när jag vaknade alldeles för tidigt låg jag och kikade på Youtube-klipp och fastnade för den här fryntliga damen och hennes härliga tyg- och sypladder. Tanteloran menar på fullaste allvar att man kan sy det här täcket, eller åtminstone framsidan på en timme. Min första tanke är, varför skulle man vilja bli klar så fort, det är ju roligt att sy.

Självklart var jag tvungen att ila iväg till Quilterian samma eftermiddag och köpa en jelly roll. En jelly roll är en förpackning med färdigklippta/skurna tygremsor i olika färger och mönster, skrotjobbet att klippa tyget är med andra ord redan gjort. Jag stod och valde i gott och väl 20 minuter mellan en jelly roll i starka klara blandade färger, en i dova lite "smutsiga" färger och en med småblommigt i olika färger innan jag ratade alla de alternativen och valde en i blå och vita toner.

Efter långt och moget övervägande blev det blå bali-batik.

Tidigt på lördagsmorgonen började jag sy på mitt nya projekt (gillar inte ordet "projekt" egentligen men hittade inget bättre just nu). Först skulle alla 40 tygremsor sys ihop, kortsida mot kortsida, till en 44 meter lång tygremsa. Sedan började det roliga, vika-sy-klippa, vika-sy-klippa, vika-sy-klippa, tills man är nöjd med storleken på täcket.   

44 meter lång och alldeles underbar.

Så här fint blev det när jag sytt ihop alla remsor. Man jan ju aldrig räkna ut i vilken ordning remsorna kommer men det är lite av charmen med den här tekniken.

Nästa steg blir att sy en ram runt hela remsrutan. Det blir först en vit ram och längst ut en marinblå.Det blir bra tror jag.

 Fortättning följer....

/Maria