Världens sämsta storfiskare

Världens sämsta storfiskare, det är jag det. Om det inte var känt förut så är det då det efter den här midsommarhelgen. Förra veckan fick vi äntligen ner vår lilla roddbåt i älven.Vi fick den av min bror förrförra hösten och den har legat på torra land sedan dess. Jag har kastat längtansfulla blickar mot den lilla skutan och drömde om framtida fisketurer varje gång jag gått förbi. I torsdags när vi kom till stugan kastade vi oss raskt i båten, jag och Oskar, och gjorde vår jungfruresa. Mjärden (som lätt skulle kunna fylla ett helt blogginlägg, bara den) åkte i vattnet på en enligt båtens samlade expertis mycket lämpligt ställe. Nu skulle här fångas en hel massa härliga abborrar.

Lilla, lilla  båten. Så stabil och så fin.

På midsommaraftons förmiddag rodde vi förväntansfullt ut för att vittja mjärden. Förvåningen var stor när Oskar drog upp den till ytan och den var TOM, helt TOM! Att den skulle vara tom var aldrig någonsin ett alternativ i mina storfiskarsvulstiga dagdrömmar. Jaja, skam den som ger sig, jag och sonen slog våra kloka huvuden ihop och bestämde oss för en ny plats att sänka mjärden, något lite längre ut i älven.

Mjärden. Ett kapitel för sig. Ett tips till dig som gärna vill använda mjärden samma år som du köpte den: köp inte mjärde i platt paket. Monteringen var ingen promenad i parken.

På midsommardagen efter en stadig frukost åkte vi lika förhoppningsfulla som dagen innan ut till mjärden igen. Den var förstås lika tom den här gången. Det var här någonting brast i min skalle. Jag blev besatt. Jag tänkte minsann inte förlora mot ett gäng simmande ärthjärnor, jag skulle ha en abborre till varje pris. Jag fixade snabbt ihop ett metspö och pillade i en jordhög efter mask. I tre timmar metade, kastade, rodde och svor jag på att jag skulle ha stekt abborre till middag. Oskar gav upp efter en seg timme men jag gav mig inte förrän det började svida i skinnet av solen. Behöver jag ens säga att vi åt sill till middag för någon abborre fick jag då inte med mig.

Sedan dess har jag ägnat ofantligt  mycket tid till att googla, frågat ut svärmorfar om fisketips och gå ner till älven för att testa mina nya kunskaper. Jag har testat alla möjliga kombinationer av fiskeplats, tidpunkt på dygnet och fiskeredskap med samma magra resultat. Jag har fått skavsår och träningsvärk av allt roddande och en familj som börjat tvivla på min psykiska hälsa.

I morse var det dax att hämta in mjärden för att vi skulle åka hem. Innan jag gick ut sa jag till Fredrik att om mjärden är tom så ger jag upp, då ska jag aldrig mer ens tänka en fiskerelaterad tanke. Det närmsta fiske jag skulle låta mig själv komma skulle bli att plocka upp ett paket fiskpinnar i frysdisken på Coop. När jag drog upp mjärden möttes jag till min outsägliga lycka av den här lilla gynnaren. Hen hade försökt ta sig ut genom nätet men varit precis lite för tjock och fastnat. Stackarn.

Efter lite gnäll på Facebook, där folk så vänligt delade med sig av sin egen fiskelycka fick jag ytterligare några matnyttiga fisketips av min fiskande bror. Nästa helg ska jag testa dessa nya abborrfiskerön, för det här är långt ifrån över.

God söndag!

/Maria