Det här med Yogan

Jag var ju på ett Yogapass i torsdags och Träningsblogga-Ida ville ha en liten recension. Här kommer den:

Först satt vi bara i skräddarställning och andades i säkert fem minuter. Aah, tänkte jag, det här är min kind of träning. Sedan började vi röra oss så smått, det knakade och hade sig i min stela kropp men jag hängde med hyfsat ändå. Det kändes bra. Jag kände mig lite duktig emellanåt, yoga-rookie som jag är. Kanske var det tur att jag inte kunde se mig själv i någon av salens speglar.

Stående hunden skulle tydligen vara  en viloställning.
Jag fick således slita som ett djur för att stå i en viloställning.

Vi yogade oss igenom solhälsningar med stående hundar och mina fördomar om att yoga skulle var fritt från flås och svett kom fullkomligt på skam. Det var jisses så tungt, därför var det extra skönt när vi lade oss på rygg efter vad som kändes som en timme av böjande och bändande. Nu skulle det slappnas av. Trodde jag. Nej. Nu kom det riktiga eldprovet, det som skiljer förstagångsyogaren från de som varit med ett tag. Runt omkring mig tryckte folk upp sina fötter, ben, rumpor och ryggar mot taket. Som att stå fast upp och ner. När jag fascinerat smygtittade ut över salen såg det ut som att jag var på en havsbotten full med svajande sjögräs som utgjordes av mina medyogare som höll balansen på sina armbågar. Som att inte det var nog så uppmanades  vi att tippa över och lägga fötterna bakom huvudet. Mina medyogare förvandlades från vajande sjögräs till ett gäng kanelbullar. Jag valde att fortsätta med en av mina favoritposer, stämgaffeln.

Här är de. Vajande sjögräset och kanelbullen.
Bild från theyogatutor.com.

Allt har ju dock en ände, så även yogapass. Vi avslutade med en lååång avslappning. Och vad händer när jag uppmanas slappna av och låta tankarna vandra fritt. Jo, en tanke kommer farande in i mitt huvud, KAFFE. Kaffe, kaffe, kaffe, kaffe och jag kan plötsligt inte tänka på något annat.

Jaa. Yoga var en ny och lite märklig träningsupplevelse. Men nästa torsdag ska jag tillbaka. För det kändes verkligen bra. Mina första skolveckan-stressade käkar slappnade av och stick-och virkaxeln kändes mycket bättre på fredagsmorgonen när jag vaknade. Och jag tänker inte ge upp förrän jag kan göra vajande sjögräset och kanelbullen, och inte ens då.

Trevlig måndag!

/Maria

Saker du inte visste om hundar...

...förrän en flyttar in hos dig. Del 1.

Vila lite

En hund som drömmer något särdeles roligt kan väcka dig före 7 en lördagsmorgon. Så är det. Vaknade av att Gunsan förmodligen drömde något riktigt skojigt för hon viftade på svansen så hårt och intensivt att det small i fjädrarna i sängen, hela sängen förvandlades till en stor resonanslåda och jag vaknade av ett underligt bång-bång-bångande ljud. Lagom till att jag hade vaknat till ordentligt och fattat vad det var som lät så hade ju givetvis hundrackarn  slutat och sov sött vidare i mitt knäveck.

Det här med nattliga hundljud är något man kan skriva hur mycket som helst om. Gunsan är en liten hund på knappt 7 kilo men ljuden hon kan åstadkomma när hon sover kan lätt överrösta ett startande flygplan. När hon precis flyttat in hos oss vaknade vi av ljudet allihop och undrade vad som stod på medan hon sussade vidare i sin bädd. Nu har vi vant oss vid ljudet (och snarktjatet i huset har återgått till att handla om mina nattliga ljud). Sedan har vi ljudet av tassande tassar när Gunsan tycker att huset behöver vaktas lite extra. Hon har haft perioder då hon kör sina vaktrundor nattetid, allt ska kollas och dubbelkollas innan hon kan gå och lägga sig och dra igång sin nossymfoni. Hon springer ner för trappan, kollar av en tyst och mörk nedervåning,  upp för trappan, in i Oskars rum, stannar och tittar, in i sovrummet till min sida sängen, stannar och tittar, till Fredriks sida sängen, stannar och tittar. Och så allt minst ett varv till. Ett annat ljud, ett ljud som man knappt hör, men man vet att det kommer varje natt är ljudet av en liten hund som bestämt sig för att matte och husse har somnat och det är fritt fram att hoppa upp i sängen, räta till täcket i mattes knäveck att lägga sig till rätta för att bege sig till drömmarnas land. Jag som en gång sa att jag aldrig kommer att ha en hund i sängen, Gunsan har tagit den saken i egna tassar och bestämt det inte mitt beslut att ta.

Jahapp, här sitter jag nu  som enda vakna person i hushållet. Gunsan har gått och lagt sig i soffan för en tidig middagslur med Fredrik som precis kommit från jobbet.

Trevlig helg!

/Maria

Träningsmotivation

Det händer två gånger om året, utan undantag. Första gången strax efter jul, efter ett par veckor med den saliga blandning av maträtter som utgör ett vanligt svenskt julbord tillsammans med otaliga Aladdin-askar och gofika. Andra gången sker just den här tiden på året, efter en sommar med grillat och glass och vin från låda. Man känner att kläderna visst krympt en aning och suget att kicka ingång ett nytt, sundare liv kommer som ett brev på posten. I 100% av fallen brukar det sluta med att jag återgår till att vara gymmets bästa kund efter ett par veckor. En sådan kund som bara betalar via autogiro varje månad utan att nöta det minsta på gymmets olika tortyrredskap. Jag kan helt enkelt inte motivera mig att åka dit. Fåtöljen är så mycket skönare än en spinningcykel. När jag var barn höll jag på med en hel massa olika aktiviteter, jag åkte direkt från balettlektionerna till hockeyträningarna samtidigt som jag drömde om ett OS-guld i konståkning. Det fanns alltid något som motiverade till att snöra på sig ett par för aktiviteten lämpliga skor och ge sig in i träningen.

Som vuxen ser jag inga OS-guld i horisonten, inte ens en DM-match i fotboll där jag äntligen får göra fler minuter på plan än på avbytarbänken att motivera mig med. Därför faller alltid träningen efter ett par veckor. Visst, ett viktnedgång kan ju vara motivation för oss som väger aningens för mycket, eller att få leva ett långt och friskt liv. Men nej. Sådana argument har inte bitit på mig.

NU! Nu har jag snubblat över den bästa träningsmotivatorn någonsin. Iallafall för mig. Hela sommaren har jag stickat eller virkat, fått ont i axeln, tagit en Treo och stickat vidare tills det gjort för ont igen. Vilat lite och sedan börjat om. Till slut gick det inte längre. Jag var bedrövad. Riktigt ledsen och arg på min eländigt veka kropp. Jag gick till min svägerska sjukgymnasten som tryckte, bände och knäckte och sedan föreslog att jag kanske borde träna lite styrka för att bygga upp musklerna i nacke, axlar osv.

Jepp, saken är biff. Ett gymkort är inköpt och första passet är genomfört. Flera är redan inbokade.

Jag tränar för att kunna sticka och jag har aldrig känt mig så motiverad att dra på mig träningsskorna. Den här gången tror jag faktiskt att jag kommer att fortsätta träna även efter två veckor.

Att sticka och virka är en stor del av mitt liv och om en  svettig timme några gånger i veckan är vad som krävs så gör jag det mer än gärna. Jag vill aldrig mer ha ett handarbetsuppehåll för att kroppen säger ifrån.

Imorgon tar jag det lite lugnt och ska testa Yoga, man behöver ju inte flåsa jämt.

Idag tog vi en promenad till slalombacken (känd från bloggen Träningsblogga) hela familjen. Utsikten är där uppe Luleås vackraste. 

Följt av en promenad genom trollskogen.

/Maria

Vi har varit på turné...

Oskar har ett trädkojsbygge i stugan som det entusiastiskt byggdes på i början av sommaren men som sedan stannade av. Han har rivit och börjat om och inte riktigt hittat ett bra sätt att bygga. Det var då jag kom på idén att vi skulle besöka trädhushotellet i Harads. Harads ligger bara 4 mil från vår stuga och 8 mil hemifrån, ändå har vi aldrig kommit på tanken att åka dit tidigare. Ibland är man mer än lovligt trögtänkt.

Tyvärr är det ruskigt dyrt att bo i trädhusen men det fanns även möjlighet att gå en guidad tur bland träden med möjlighet att titta in i ett par av rummen  för 150 kr/person och det nappade vi på.

Före visningen tog vi en kaffetår på Brittas pensionat som har samma ägare som Treehotel och som även serverar frukost och middag åt trädhotellets gäster. Vilket underbart ställe, bara det gjorde resan på klassiskt norrbottniska skitvägar med ständiga vägarbeten väl värd. Massor med gamla prylar i varje vrå, ögongodis var man än vände sig och som pricken över i blommande  Mårbackapelargoner i varje, självklart spröjsade, fönster. Det var som att gå in hos en gammal mormor som aldrig kastat en enda liten sak.

Brittas pensionat.
Välskött, genomtänkt och genuint. Helt klart ett ställe värd att besöka.
Ser du barnstolen till vänster om soffan. En sådan åt jag mina första potatisar i. 

Alla små gamla prylar som fanns överallt. Nästan så att ögonen gick i kors av allt tittande.

Sedan var det dax för rundturen. Vi blev guidade av ägaren själv som med stor stolthet berättade om hotellet och dess lite mer celebra gäster (Kate Moss t ex) och svarade på alla konstiga frågor. Han berättade att hotellet till största delen gästas av utländska gäster, många besöker Sverige i första hand för att bo i träden i skogen i Harads.

In på en stig och upp för en backe, så hittar man de sex unika rummen. Treehotel håller sig även med en egen helikopterplatta för de gäster som har extra bråttom till lugnet.

The birds nest. Det set verkligen ut som ett överdimensionerat skatbo. Skulle inte vilja stöta på den skatan som har ett så stort bo.

Ett UFO har fastnat i träden.

Blå kotten (?) heter den här röda byggnaden. 

Kabinen. Byggd i världens bästa by av Vittjärvshus.

The mirrorcube med speglar runt hela konstruktionen försvinner nästan bland träden. 

Om jag skulle få möjlighet att bo i ett av rummen en natt så skulle jag nog välja att bo i Kabinen. Den ser ut att ha den allra bästa utsikten. Och jag skulle nog välja att göra det sent på hösten, tänk att få sitta i ett träd och titta ut över ett frostvitt landskap. Det är nog mumma för själen det.

Snacka om att det är en alldeles vansinnigt knasig idé att bygga ett hotell där rummen hänger i träden men just därför är den så briljant. En sån där sak som man önskade att man kommit på själv. Oskar läste på en sida på nätet att två av Treehotels rum var topp 3 på en lista över världens bästa trädhus så det är en knasig idé i världsklass.

Om turen till Treehotel gav Oskar inspiration till vidare kojbygge? Ojaa, men nu pratades det om glaspartier, elektriska stegar och andra dyra och sofistikerade konstruktioner.

/Maria

Sensommarmörker

Jaa, jag vägrar kalla det höstmörker. Inte än på ett tag. Mörkt blir det iallafall på kvällarna och då brukar ju lusten att tända levande ljus göra sig påmind. I webbutiken hittar du tre olika sorters ljushållare. Välkommen till produktkategorin Ljusstakar och lyktor .

Stor ljuslykta som passar lika bra ute som inne.
 Nu finns endast tre stycken kvar i webbutiken och de är slut hos leverantör.
330kr

Ljusstake Oliv för kronljus. Variera utseendet genom att lägga t ex stenar eller kulor i korgen.
35kr/st. 

Hängande lyktor i glas och metall med s k fattigmanssilver.
65kr/st eller 3 för 175 kr.

/Maria

Två veckor in i vardagen...

Ett snabbt litet "hej" så här på söndagskvällen. 

Nu har jag jobbat i två veckor efter min långa sommarledighet. Det är mycket att förbereda inför ett nytt läsår och nya barn att lära känna. Imorgon är det så dax för skolstart och allt rullar igång på riktigt. Upp med alla bollar i luften igen.

Här kommer lite bilder från vår favoritplats på jorden, stugan:

Att vara i stugan och dess omgivningar ger så mycket energi.

Har hittat några riktiga bjässar till potatisar i pallkragarna trots att blasten sett så ledsen ut i sommarens nederbördsrika väderlek. 

När det var fint väder passade jag på att ta ut sygrejerna på vår nybyggda altan och sy.
Gunsan njuter av stuglivet hon också. 

Ha det gott!

/Maria

Sommar, sommar, sommar

 Läste på Kurirens (lokaltidningen) hemsida att vi får sommar på fredag och fredag endast. Dax att börja planera vad man ska göra med de dyrbara timmar som vi får njuta. Hmm...

Iallfall, det är ingen idé att gå omkring och vara bitter över väderläget. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Här kommer ett litet tips på hur man kan ta tillvara sommarens fägring trots att regnet står som spön i backen. Att plocka in en bukett vilda blommor att ställa på bordet är ju alltid fint och somrigt men den där vasen har en förmåga att alltid stå i vägen. I ett skåp hittade jag dessa fyra små snapsglas som ingick i stugköpet. Jag hukade mig för regnet och plockade några blommor till varje glas. Det blev fina, somriga bordsdekorationer som inte var i vägen när man skulle prata med de som satt på andra sidan bordet.

Antingen sprider man fägringen längs bordet och ställer dem en och en eller så kan de stå tillsammans i en liten grupp.

För att fortsätta på sommarblomstemat så kan jag tipsa om muggar och glas som jag hittade på Rusta och kände att jag absolut "behövde" i stugan:

Muggarna kostar 10kr/st och finns här

Glasen kostar 20 kr för ett 4-pack, här.

När det börjar blomma i naturen och rabatter börjar jag plåga mina följare på Instagram med blombilder. Det är ju så tacksamt att fota blommor. De är vackra och står lydigt still tills man fått till en bild som man är nöjd med.  

Ringblomma i regn. Regn är inte alltid av ondo.

Nära, nära.

Nu ska jag gå och sy vidare. Jajjamen, det blir några kappor av mönstret jag skev om förra veckan.

På återseende!

Maria