Mat och potatis

När vi nu ändå är inne på det här med närproducerad mat så kan jag passa på att berätta om något i matväg som jag är betydligt bättre på än abborrfiske, nämligen potatisodling.

I höstas sparade jag tre små potatisar från den egna potatisskörden för framtida bruk. I April hade de börjat få groddar så jag satte ner var och en i varsin mjölkkartong med lite blomjord i botten. Vartefter groddarna växte fyllde jag på med mer jord. till slut var groddarna långa och rangliga och allt annat än en fröjd för ögat på fönsterbrädan. När det blev så pass varmt ute på dagarna att potatisen skulle klara av det satte jag om dem i två hinkar som jag flyttade ut på dagarna och tog in på nätterna. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Blasten växte till sig så småningom och blev kraftigare men såg fortfarande inte ut som potatisblast på något sätt.

Taniga ursäkter till potatisblast men de gjorde sitt jobb.

Målet var att de skulle skördas onsdagen före midsommar. Gissa om jag var nyfiken när den dagen kom. Jag var hem för att gå ut med hunden på lunchen och kunde ju självklart inte låta bli att pilla upp bara en liten potatis och vilken potatis sedan, stor och fin.

En alldeles perfekt liten potatis.

När jag kom hem tog jag upp resten. Någon jätteskörd blev det ju inte men nu vet jag att det funkar och nästa vår ska jag försöka igen men då ska jag sätta den i hinken innan blasten börjar likna en klätterväxt.

Hela skörden, väl värd all väntan.

Vi har ännu inte hunnit avnjuta dessa knölar eftersom jag glömde dem hemma i kylskåpet när vi åkte till stugan men ikväll ska vi äta dem och jag kan inte tänka mig att de smakar annat än ljuvligt.

/Maria