Nykär!

Den här sommaren har jag verkligen förälskat mig i en gammal kärlek på nytt. Föremålet för denna nyförälskelse är *trumvirvel* det fantastiska naturmaterialet ULL. Det började någon gång i våras. Kanske den dagen då min kusin kom med ett lass pysseljox som hon hade sorterat ut i sitt pysselrum och inte behövde mer. I det lasset var det en hel massa ull och ullgarn i olika varianter som fick det att klia i fingrarna. Sedan var det ju det här med garnfärgningen, det har ju fått ett eget inlägg. Av de garnerna ska det bli vantar, jaa, av alltihop har jag bestämt, många vantar blir det, både stickade och virkade.

Rutiga vantar  i egenfärgat garn på gång. Se så fint mina nya Knit pro-stickor matchar garnet. ;-)

Smygmaskvirkning med virknål som min pappa "snickrat". Det blir vantar som ska prydas med broderier.

Jag har inte tovat sedan jag gick på folkhögskolan i Kalix för 10 år sedan (precis som med garnfärgningen). I stugan har jag nu möjlighet att slabba runt med såpvatten och ulltussar på ett helt annat sätt än hemma och det har jag gjort, tidiga morgnar när bara jag, solen (jaa, den har faktiskt visat sig om man varit uppe riktigt tidigt på morgnarna)och fåglarna varit vakna. Det är fascinerande att se hur en ullboll kan ändra form, krympa och filta ihop sig till (förhoppningsvis) vad man vill. Allt har väl inte blivit helt enligt planerna kan ju erkännas men man lär sig ju som bekant, av sina misstag.

Grytunderlägg med tovad kulor i olika färger, vitmålade träkulor och  grov läderrem. En orgie i naturmaterial.

Grytunderlägg i ull. Jordgubben är jag extra stolt över eftersom Oskar tyckte att den var "oj så fin!"

Jag har även provat på att spinna garn med slända  samt nålbindning under den här våren men nej, det är båda hantverkstekniker som får vänta till jag jobbat upp lite mer tålamod. Gaah.

Nu ska jag tova vidare.

Ha det gott!

/Maria