Det här med ansvar

Det här med att Oskar nu vuxit om mig samt förra veckans besök på hans blivande (min och Fredriks gamla) högstadieskola har gått och gjort mig mer än lovligt sentimental. Så sentimental så jag började bläddra i gamla blogginlägg på min gamla blogg, den som jag började skriva när Oskar skulle fylla fem. Det var mycket rolig läsning, fler än en gång skrattade jag så tårarna sprutade och fler än en gång fick Oskar springa ner för trappan för att lyssna på sina egna klokheter som femåring. Vilken tur att jag bloggat om det annars skulle allt vara glömt. Eller vad sägs om det här från 10:e oktober 2008, Oskar 6 år reflekterar över det här med ansvar för andra levande individer:

Igår när vi tittade på Bolli:
- Mamma, att bara ha fiskar är inget ansvar, de ska ju bara ha mat ibland.
- Min pärla, tänkte jag, skulle deras öde hänga på att du matade dem så skulle de vara ganska taniga om inte i fiskhimlen vid det här laget. Jag sa:
- Jaha, vad tänkte du då?
- Jag vill ha en katt, svarade han.
- Helige Guds moder, hjälp mig stå emot! bad jag tyst.

I morse i sängen, vi försov oss och tog lite extra sovmorgon:
- Mamma, det fattas någon i sängen.
- Jaa, pappa, han är på jobbet.
- Nää, en katt.
- Men Oskar, skulle det inte vara roligt med en lillebror istället?
- Nää, jag tänkte på det igår, det är för mycket ansvar.

4558 "snälla mamma" och "snäääälla pappa" senare och Gunsan flyttade in hos oss. Antar att graden av ansvar för en hund hamnar någonstans mellan katt och lillebror på 6-årsOskars ansvarsskala.